Är det verkligen obefogad oro?

Med införandet av "rätten till heltid" det vill säga Kristianstadsmodellen och vad det innebär, skulle jag när jag kom tillbaka efter min sjukskrivning arbeta nitton pass på fyra veckor.

När man är sjukskriven eller väljer självmant att arbeta en lägre procent, så är det oftast på grund av att man behöver en längre återhämtning.

Nu ska jag berätta lite om den obefogade oron.

I dagsläget inom kommunen finns det nästan inga timvikarier kvar. Dessutom är det väldigt dyrt att boka in dem få som finns. De har en timkostnad på ca 400 kronor med sociala avgifter med mera.

Vid 0-vik, det vill säga när det inte finns någon timvikarie att sätta in eller när cheferna anser att det inte behövs, får vi som arbetar på avdelningen en mycket högre arbetsbelastning. För även om vi är en man kort måste alla vardagliga sysslor hinnas med.

Dessutom ska vi på arbetstid planera och lägga vårt schema för de nästkommande veckorna. Vi måste göra detta på arbetstid då vi ej får lov att lägga det hemma mot ersättning.

När vi har lagt in vårt schema blir många av arbetspassen vi lagt in ändå ändrade när vi får tillbaka det. Det vill säga du vet aldrig hur var eller när du ska jobba. Hur ska man då kunna planera sin vardag? Är det meningen att vi ska veta hur vår vardag ser ut fyra veckor i taget?

På min arbetsplats är det minst tio stycken anställda som valt att säga upp sig. Och man kan ifrågasätta om kommunen värdesätter ekonomin framför kompetent personal.

Cirka en eller två gånger per fyra veckor har vi något som kallas resurspass. Det innebär att man blir bokad på en annan avdelning. I värsta fall blir man bokad vid sjukfrånvaro på ett annat boende i kommunen.

Dagen innan ditt resurspass kan du få ett sms om att du ska ta dig till och arbeta på ett annat boende där du aldrig varit innan. Det är då din skyldighet att ta reda på vart det ligger samt ta dig dit. Där möts du av helt nya rutiner och kollegor. Dessutom pensionärer. När man arbetar med dementa människor är det väldigt viktigt med kontinuitet. Samt att det är personal pensionärerna känner igen. Och att du som arbetar känner till de boende. De flesta dementa blir oroliga och vissa kan bli aggressiva då det kommer in personal de inte känner igen.

Så då är vi här med obefogad oro.

Förstår ni inte hur mycket ni kränker både oss vårdpersonal och pensionärer när ni uttrycker er på det viset? Jag kan inte heller begripa hur kommunen kan köpa in denna typen av arbetsmodell och schemaverktyg för flera miljoner utan att först prata med oss vårdpersonal?

Med många uppsägningar, sjukskrivningar och obemannade avdelningar hoppas jag innerligt att det finns någon som kan hålla min hand när jag blir gammal och sjuk.

Karin