Håll nere lönekraven – då ökar välståndet

I en TT-intervju försvarar Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä det kloka i fjolårets låga lönepåslag, lägre än inflationen för att bekämpa denna: Det har stärkt svensk konkurrenskraft så att ”svenska företag tagit marknadsandelar”, grunden för levnadsstandarden i vårt land.

Fackföreningar • Publicerad 12 april 2024

Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Facken måste hålla igen på lönekraven, enligt skribenten.

Men hädanefter menar han att påslagen måste bli högre, för att ta igen reallönernas förluster. De svenska facken torde vara bland de allra mäktigaste i världen. Deras höga organisationsgrad gör att i längden kan inga företag stå emot deras krav. De har dessutom haft stort inflytande över politiken. De har således ett mycket stort ansvar för landets ekonomiska utveckling.

Det senaste halvseklet har Sveriges plats i OECD:s välståndsliga gått från nummer 4 i världen till nummer 12. Växelkursen till Schweizer-franc, CHF, är också talande. På 60-talet kunde den köpas för en krona medan vi idag får betala nästan 12 kronor.

Annons

Det kan vi jämföra med den dramatiska utvecklingen för länder som Taiwan, Singapore och Sydkorea, som alla var bland världens fattigaste efter kriget. Det sistnämnda landet ligger nu på plats 22 strax efter Italien och Nya Zeeland.

De har konkurrerat med låga löner, så att företagen gjort stora vinster och expanderat med nya produkter och bättre produkter. Vi köper deras mobiltelefoner, TV-apparater, kylskåp och bilar. Där har fler fått jobb, lönerna stigit och hela landets standard höjts.

Nya arbetsplatser och högre löner blir möjliga bara med investeringar, pengar, risk-kapital. Att utvärdera projekt att satsa på är mycket svårt. Det finns inga möjligheter att utbilda folk till det. Men en konkurrensutsatt marknad sorterar fram rätt talanger. Den företagare som visat sig kunna driva ett företag med vinst har bättre förutsättningar att satsa rätt än politiker och ekonomer om dessa så är professorer eller nobelpristagare.

Den svenska fackföreningsrörelsen har använt sin makt till att pressa företagen på så höga löner att vinsterna bara räckt till de investeringar som krävts för det egna företagets överlevnad, investeringar som ofta handlat om att rationalisera bort arbetsplatser. För lite pengar har blivit över till nya arbetsplatser, som skulle avhjälpa arbetslöshet. Denna har direkt påverkan på medlemmarnas standard.

När den eliminerats, kommer arbetsgivarna att konkurrera om arbetstagarnas gunst med bättre och trevligare arbetsmiljö samt högre löner.

Jag har ett gott råd till Veli-Pekka Säikkälä och hans kollegor i andra förbund: Värna företagens vinster. Det är dessa som höjer medlemmarnas standard uthålligt och på lång sikt. Paradoxen är: Låga lönekrav ger högre välstånd.

Sture Åström

Civ.ing, 40 år som företagare