Skolan en viktig del av byns väv av relationer

Enligt Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Ludvig Ceimertz, är detta detaljer som först kommer i ett senare skede. Enligt lag ska visserligen en barnkonsekvensanalys göras - men alltså först efter att beslut fattats. “Det är så processen ser ut”.

Arkelstorp är en så kallad basort. “Vi jobbar för att de orterna ska ha ett brett utbud av offentlig service för att göra det möjligt att bo, leva och verka på landsbygden” skriver kommunen. Hur rimmar det med att lägga ner skolverksamhet?

Jag flyttade från Malmö till Vånga med min familj i 2012. Det var ett mycket medvetet val att ta oss från storskaligheten till en liten plats där det fanns både en bra skola och förskola. Hade vi trott att en urban skolmiljö vore det mest gynnsamma för våra barn så hade vi givetvis aldrig flyttat hit. Men vi tror på det småskaliga.

I läroplanen står det att skolan ska ha ett nära samarbete med föräldrarna och hålla sig informerad om elevernas personliga situation. Tillsammans ska vi skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barnens utveckling och lärande. Det är ett mål som lättast uppnås i det småskaliga. För det lilla samhällets stora värde finns i kontakten mellan människor.

Vi som bor här känner varandra. Våra liv flätas samman på så många plan eftersom vi alla fyller flera roller i den lilla byns ekosystem. Läraren är inte bara lärare, hen är också förälder till ens barns bästa kompis. Personalen på ICA har barn i samma klass. Politikern är barnens scoutledare. Det är en relationsväv som ger oss, och även skolans pedagoger, möjlighet att se barnen i många sammanhang.

En dotter har precis gått ut nian och den yngsta går i sjuan. På högstadiet har båda haft samma lärare. Jeanette, Jonas, Hanna, Johan. I den lilla skolmiljön har våra barn fått något som har varit avgörande för deras lust att lära - de har haft pedagoger som har följt dem över tid, som följer upp dem, som kontaktar oss vid minsta bekymmer, som vet när de behöver stöd och när de behöver pushas lite. Som ser deras potential.

Hur skulle det se ut om barnens skola låg i Kristianstad? Kilometeravståndet ökar såklart avsevärt. Men det avståndet som är viktigt - det relationella avståndet - ökar ännu mer. Plötsligt blir skolan bara en institution som alla andra, och orden om samverkan i läroplanen bara en pappersprodukt.

För den som ser världen genom glasögon av siffror är en liten skola på landet inte annat än en jobbig utgiftspost i budgeten. För mig är landsbygdsskolan snarare ett utrotningshotat ideal i en allt mer monokulturell storskalighet. Jag har fortfarande tillgodo att se underlag som visar att större skolor gynnar barnen och att centralisering gynnar landsbygden.

Kjerstin Jonsson