Valet blir avgörande för den svenska vargpolitiken
Sverigedemokraternas mål är att referensvärdet ska vara 170 vargar, i linje med den lägsta delen av intervallet som riksdagen beslutade om i december 2013 och som nu senast i år klubbades igenom i riksdagen. Först de senaste två åren har andra borgerliga partier funnit modet att röra sig i samma riktning.
Allt fler hundägare avstår från att släppa sina hundar, eftersom angreppsrisken är alltför stor. Sedan 2007 har 253 hundar dödats av varg. Oron för angrepp på tamdjur försämrar livskvaliteten för många på landsbygden.
”Många av de dödade hundarna hade fått leva om regelverket hade möjliggjort skyddsjakt vid första angreppet.”
Idag krävs upprepade angrepp på hundar innan skyddsjakt kan ske. Riktlinjerna måste ändras så att skyddsjakt kan genomföras omedelbart efter ett angrepp. Många av de dödade hundarna hade fått leva om regelverket hade möjliggjort skyddsjakt vid första angreppet, i stället för att vargen kunnat fortsätta attackera två, tre, fyra hundar innan skyddsjakt beviljas.
Alltför mycket av debatten har handlat om lägstanivån. För reglering av stammen är maxnivån minst lika viktig. En fastlagd sådan behövs för en mer förutsägbar förvaltning. Vi vill därför att riksdagens beslutade intervall ska utgöra golv och tak för vargstammen, således med en nedre gräns (golv) på 170 och en övre gräns (tak) på 270 individer. Men viktigast nu är att utifrån det riksdagsbeslut som ligger, etablera en reglering som fungerar effektivare än idag. En vargstam utan tak är en obegränsad vargstam.
Martin Kinnunen (SD), Miljöpolitisk talesperson
Magnus Persson, SD Bromölla, jägare och jakthundsägare
Göte Färm, SD Östra Göinge, gruppledare
