Christer Nylander: Svenska värderingar – okej?
I min bokhylla finns en bok om 1980-talets musiktidning Okej. Att bläddra i den är att påminnas om hur annorlunda allt var för bara några decennier sedan. I tidningen fanns bilder på sminkade hårdrockare som skulle se farliga ut och bilder på halvnakna tjejer som hade hits som Touch me och Boys, boys, boys.
När jag bläddrar påminns jag om sommarprogram i tv som hette Solstolarna där män kladdade på bikinitjejer. Det var en tid då poplåtar handlade om 15-åriga tjejer som killen skulle ”ta hand om” innan någon annan gjorde det. Det var hyllningsreportage när Mandy Smith gifte sig med Bill Wyman från Rolling Stones. De blev ihop när hon var 13 år. Wyman var 47. Det var så det var. Det var naturligt. Det var värderingarna som då rådde.
Men 1980-talet var också alla de som ville förändra. De som visade vägen mot mer jämställdhet, öppenhet och individuell frihet. De som utmanade tv-monopol, som ville ha valfrihet, som bekämpade homofobi och gick före i den feministiska kampen. Madonna, Pet Shop Boys och David Bowie fanns också på bild i Okej. Det gjordes poplåtar som blev bannlysta för att de ansågs driva med Gud.
”Det gjordes poplåtar som blev bannlysta för att de ansågs driva med Gud.”
I dagens Sverige finns både de som tycker att värderingarna var rätt okej på 80-talet och de som välkomnar den våg av individuell frihet som följde. Nya värderingar sköljer in, men alla följer inte med. Har man väl bestämt vad man tycker i de grundläggande frågorna är det svårt att ändra sig.
Varje gång en politiker säger att de som kommer nya till Sverige ska anpassa sig efter svenska värderingar funderar jag på vilken årgång de menar. Skulle den som kom till Sverige på 80-talet anpassa sig efter det som rådde då eller det som utmanade? Skulle de omfamna traditionella könsroller och sexism? Eller menar man att det typiskt svenska är alla de radikala strömningar som ledde fram till ett land som var individualistiskt, sekulärt och tolerant?
Kanske tänker alla att typiskt svenska värderingar är ungefär de de själva har. Men då blir det svårt för den som kommer ny till landet att anpassa sig efter de skiftande svenska värderingarna. Det är väl därför de som pratar om begreppet svenska värderingar sällan är särskilt konkreta.
Kanske tittar man åt fel håll. Det man är ute efter är kanske något så tråkigt som mekanismer för att lösa de konflikter som uppstår mellan människor med olika värderingar och åsikter. Med yttrandefrihet, demokrati och tolerans kan man hantera de flesta av de konflikter som uppstår när någon menar att det är naturligt med tydliga könsroller och att religionen ska spela stor roll i livet, medan andra tycker motsatsen.
Att värna svenska konfliktlösningsmekanismer är inte en lika bra valslogan som att värna svenska värderingar. Men budskapet borde vara mer tilltalande för den som gillar frihet.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
