För ett år sedan hade Kristianstadsbladet den första lokalvinklade artikeln om viruset från Wuhan i Kina.

Staffan Banke, verksamhetschef på infektionskliniken CSK, berättade då om hur sjukhusen rustade sig för att ta emot patienter med viruset. Tanken var att de skulle skickas vidare till Linköping eller Malmö, där det fanns eller höll på att byggas upp högisoleringsavdelningar för högsmittsamma sjukdomar.

– Det var så vi tänkte i början. När man ser tillbaka ser man hur snabbt allt ändrades, säger han när han läst artikeln.

Då ansågs inte att det var någon större risk för att skåningar skulle drabbas av coronaviruset. Ett år senare har över 94 000 insjuknat. Uppemot tio procent kan komma att ha drabbats innan pandemin är över.

Hur ser du själv på året som har gått?

– Jag tänker på den fantastiska omställning vi har gjort inom sjukvården. Vi har ställt om, hållit igen på vissa delar men utvecklat andra mångfaldigt. Vi var tvungna, men fixade det.

– Flödet med patienter med misstänkt covid-19 har ökat hur många gånger som helst. På CSK har vi skapat 90-100 extra vårdplatser för covidpatienter. Hela den omställningen, med var platserna ska finnas, hur de ska bemannas, vem som ska ha ansvar, hur vi får in rutiner, tränar personalen och tar hand om helt andra sjukdomar samtidigt, det har fungerat.

Vad gör att ni har lyckats?

– En vilja från alla om att vara med på tåget, att ställa om och lära sig nytt. Vi har haft en styrning och ledning som fungerat.

– Sedan har alla verksamheter kunnat samarbeta. Akuten, infektionen, medicin och kirurgen har haft mycket tätare samarbeten nu, Hässleholm som närsjukhus har involverats på annat sätt.

– Vi har också gjort en stor digital omställning. Vi reser inte så mycket mer, tar många möten digitalt, och det kommer vi också att ta med oss framöver. Det finns ett behov av att mötas men inte i så stor utsträckning som skett tidigare.

Den stora förändringen för infektionsavdelningens del har varit att de plötsligt fick ta emot ett otroligt stort flöde av patienter med symtom på covid. Patienter som skulle provtas, ligga på infektionen och sedan skickas vidare om de inte hade covid.

– Vi har 22 platser på den avdelningen. Normalt skriver vi ut 4-5 personer per dygn. Nu fick man in uppemot 15, ibland 19, patienter per dygn. Även om 10 senare skulle flyttas till annan avdelning och 5 var positiva och fick ligga kvar, så det ställer stora krav på att allt fungerar vid en flytt.

Med tiden kom det fler snabbtester. Det bidrog till att de inte behövde ta in så många patienter på isoleringen så länge.

– Men den andra vågen under hösten var mycket tuffare än den första. I våras var det jobbigt för man visste inte vart det skulle bära. Det kom in svårt sjuka på 50-60 år som till och med avled. Det var mentalt jobbigt.

– Även om de som avlidit under hösten varit något äldre, har det påverkat oss psykiskt mycket då vi fått göra en mängd etiska överväganden. Läkare har fått diskutera med patienter och närstående om behandlingsnivåer, hur man ska göra om de blir sämre. Hur ser på att skickas till IVA, läggas i respirator, återupplivas, den typen av frågeställningar som måste diskuteras ingående i varje enskilt fall.

– Sedan är det även psykiskt påfrestande för all annan personal som ser svårt sjuka som avlider. Vi har haft fler dödsfall än vanligt på sjukhuset, beroende på det ett virus som är allvarligt.

Från början trodde man att coronaviruset var som en influensa. Men snart insågs att det betedde sig helt annorlunda.

– Efter 9-11 dagar skedde inte sällan en snabb försämring, då patienterna fick uttalad andfåddhet, måste in till sjukhus akut och på någon timme kunde hamna i respirator.

En annan sak var benägenheten att få blodproppar.

– Det var något som skördade en del liv i början, innan vi var medvetna om detta. Nu ger man propplösande medel i förebyggande syfte.

Vården förebygger också med kortison, som dämpar den inflammatoriska reaktionen, samt ger ofta högflödesbehandling med syrgas. Det bidrar till att fler sjuka överlever nu än i början av pandemin.

– Lukten och smaken som försvann var också helt annorlunda. Plus att man ibland hade diskreta symtom, som huvudvärk eller trötthet utan att hosta eller vara snuvig. Det kunde ändå vara en covidinfektion.

Varför det slår så olika, att somliga blir dödssjuka medan andra knappt märker att de är infekterade, är det ingen som vet.

– Det finns de som hävdar att hälften av de infekterade går omkring utan symtom, att det finns de som sprider smittan så.

Att jämföra viruset med vanlig influensasäsong går inte. Då drabbas ett par procent och det finns en överdödlighet på ett par tusen. Med covid-19 finns det över 10 000 dödsfall.

Vågar du gissa när pandemin är över?

– Det beror på om vi får en muterad stam och ökad spridning. Då kan det dröja länge i år. Nu finns det tendenser på att det är på väg ner. I Kristianstad har nya fall halverats från en vecka till en annan. Håller detta i sig kommer det att gradvis minska, och i takt med att fler och fler vaccineras är chansen att det här försvinner eller minskar påtagligt till sommaren.