De undersöker tragedierna – vem dödar sitt eget barn?

Intill viadukten i Tormestorp har en lång rad av blommor, ljus och nallebjörnar växt fram, som en symbol för den våg av sorg och chock som drabbat samhället.

För över två veckor sen dog två barn och deras mamma på järnvägsspåret intill.

Polisen har inlett en förundersökning om mord, där mamman är misstänkt för att ha dödat sina barn.

Varje år dödas i genomsnitt fyra till fem barn av en förälder. Det är fall som väcker stor uppmärksamhet, både medialt och i allmänheten i stort. Vissa av barnen går under namn i media som lever kvar i mångas minne. Bobby. Barnen i Bjärred. Lilla Hjärtat. Yara.

I kölvattnet av dessa tragedier frågar sig ett skärrat samhälle: Hur kunde det ske? Och varför?

Flera forskare har försökt hitta svar. En av dem är Henrik Lysell, som nu arbetar som enhetschef på Socialstyrelsen, men som tidigare forskat på föräldrar som dödar sina barn. Eller filicid som den handlingen kallas.

För det är så, att när ett barn dör till följd av våld är det i tre av fyra fall en förälder som är förövaren. Under en period av 35 år identifierade forskarna i Lysells studie 151 individer, som sammanlagt dödat 184 barn. Det handlade både om biologiska föräldrar och styvföräldrar. Genom att samköra uppgifter från olika hälsodataregister har man identifierat några riskfaktorer.

Allvarligt psykisk sjukdom var en stark riskfaktor som forskarna identifierade. Många av de som mördat sina barn har varit inlagda eller haft kontakt med vården.

Men det som utmärkte sig ännu mer var att många uppvisat självskadebeteende eller tidigare försökt ta sitt eget liv.

Det gjorde inte Henrik Lysell förvånad. I nästan hälften av fallen tar också förövaren sitt eget liv i samband med att man tar livet av sitt barn.

– Osökt funderar man på vad det är som är det primära, om det primära är ett eget självmord och inte att ta livet av barnen. Att man då av olika anledningar inte vill lämna kvar barnen. Men det är en fråga som är ännu svårare att besvara, de finns ju inte kvar och då byggs det på andrahandsuppgifter, resonerar han.

Och på flera sätt skiljer sig filicidfallen från andra våldsbrott med dödlig utgång. Till skillnad från andra våldsbrott, som domineras av män, är det relativt jämnt fördelat mellan könen.

Missbruk, som generellt sätt är starkt förknippat med andra våldsbrott, var ingen särskild riskfaktor i Lysells studie om filicidfall. Morden har dessutom sällan föregåtts av långvarig misshandel.

Vad gäller tragedin i Tormestorp är polisen fortsatt förtegen. De inväntar svar från rättsmedicinska undersökningen, för att definitivt få bekräftat identiteten på de som dött.

– Poliser hamnar ofta i oerhört tuffa situationer. Det här är en sådan, säger polisens kommunikatör Thomas Johansson i en kommentar.

Kriminologen Mikael Rying har kartlagt alla svenska mord de senaste 30 åren och jobbar på polisens nationella operativa avdelning, NOA.

Han konstaterar att de barn som mördats av en förälder är koncentrerade kring förskoleåldern. Många gånger är de ett verktyg i en konflikt mellan föräldrarna.

Medan mammorna tenderar att använda sig av mer “mjukt” våld, som kvävning eller förgiftning, och oftast dödar mindre barn, är det vanligare att pappor använder sig av “hårt” våld som exempelvis skjutvapen eller misshandel.

– Det sker ofta i hemmiljöer där ingen utomstående kan komma till hjälp.

När det gäller motiv förekommer det flera bakgrundskategorier i forskningen, berättar Staffan Janson som är pensionerad barnläkare och har ägnat en stor del av sitt arbetsliv till att studera barnmisshandel, bland annat i kommittén mot barnmisshandel åren vid sekelskiftet.

Det handlar om altruistiska barnamord som både innefattar barmhärtighetsmord och utvidgade självmord, akuta psykoser och vanföreställningar, oönskade barn, accidentella mord och hämnd på sin partner.

Han tror att barmhärtighetsmord och mord på oönskade barn är ovanligt i Sverige idag. Samtidigt säger han att det är svårt att använda sig av renodlade kategorier. Många gånger är det en blandning av olika motiv, där utvidgat självmord, psykoser och hämnd mot partner alla kan spela in.

– I efterhand är det oerhört svårt att veta hur det var.

Henrik Lysell säger att filicid utmärker sig på det sättet att det ofta finns en altruistisk tanke om att göra gott.

– Det som verkligen sticker ut är att det ändå är ganska vanligt med någon form av altruistiskt motiv. Många gånger finns en tanke om att rädda barnen. Det är inte så vanligt förekommande när det gäller annan typ av våldsbrott, att man vill skona någon genom att ha ihjäl den.

Samtidigt som syftet med hans forskning är att förebygga fler tragedier, finns det en inbyggd svårighet som bottnar i att dessa våldsbrott, trots allt, är extremt ovanliga.

Dels är det svårt att dra slutsatser på så lite data, dels är det svårt att i praktiken agera på riskfaktorerna, när det är faktorer som så många människor uppvisar i kontakt med vård och omsorg, menar Lysell.

– När något sånt händer är det en helt förståelig känsla av att tänka ”varför gjorde inte folk mer”. Det går ofta att hitta kontaktpunkter, att någon varit på vårdcentralen två veckor tidigare, eller haft kontakt med psykiatrin. Men det är fortfarande så att det här är så extremt ovanligt.

– Det är en ganska hård dom att i efterhand säga att det här borde man gjort.

Däremot måste man bli mer medveten om att det förekommer sådana tankar, understryker han. Och att ställa frågor om hur man tänker kring barnen till personer som mår dåligt eller uttrycker att de önskar ta sitt liv.

– Man ska även våga beröra det här. Att den tanken dyker upp. Hur tänker man kring barnen?

Att samhället borde växla upp håller Mikael Rying och Staffan Janson med om. Kunskapsläget är för svagt. Mikael Rying vill se kontinuerlig specialiserad forskning på dödligt våld, och Staffan Janson tycker fler barnamord borde utredas.

–Jag har föreslagit ända sen jag satt i kommittén för 20 år sen att staten borde ta på sig att göra dödsfallsutredningar när de gäller oklara fall hos barn. Det där har staten inte skött, de har tittat på de fall som gått till domstol.

Han fortsätter.

– Det finns också säkert en del olycksfall som också är väldigt oklara. Där en bil med en hel familj kanske kör av vägen. Där borde man gå in djupare och titta. Är det ett olycksfall eller finns det en anledning?