Daniela mötte en varg på hundpromenaden

Snön ligger djup på parkeringsplatsen intill Kaffestugan. Solen värmer. Det är en rofylld vinterdag och därmed inte helt lätt att återkalla dramatiken som utspelade sig här bara några dagar tidigare.

– Jag gick ut med hunden som vanligt, strax före skymningen i måndags. Den vanliga rundan, uppför backen fram till hagen, berättar Daniela Sikland som bor vid Alunbrukets magasin.

– Men när jag kom dit upp fick jag en konstig känsla och sedan såg jag något springa där inne. Det var för högt och för mörkt för att vara en räv. Då sa jag tyst för mig själv: ”Det är vargen.”

För varg har det talats mycket om i trakterna på senaste tiden. Spår har synts i snön i Brösarps backar och iakttagelser av varg har rapporterats in på löpande band.

Daniela Siklands intuition visade sig också stämma. När hon tittade in i hagen såg hon vargen tydligt ett hundratal meter bort.

– När den såg oss började den gå emot oss, berättar hon.

Daniela Sikland fattade då ett hårt tag om kopplet och rörde sig sakta tillbaka längs stigen.

– Min enda tanke var att hålla mig lugn så att min hund inte skulle upptäcka vargen och bli nyfiken. Men så fort jag hade kommit över kullen och var utom synhåll började jag springa kan jag säga. Hunden märkte fortfarande ingenting, han tyckte bara att det var roligt att matte sprang, tror jag.

Det första hon gjorde när hon kom hem var att med andan i halsen ringa väninnan och grannen Linnea Hedberg.

– Jag förstod direkt att något hade hänt, hon brukar aldrig ringa så sent, säger Linnéa Hedberg.

Dagen därpå gick de båda ut gemensamt för att inspektera hagen. Spåren syntes tydligt i snön.

– Vi kunde se hur den hade rört sig snett över området och följt efter en bit, för att sedan vända om igen, säger Linnéa Hedberg.

Att det var vargspår var de säkra på. De har sett många sådana på senare tid.

– Spåret och steglängden avslöjar en varg, säger Daniela Sikland. Häromdagen följde vi ett spår längs med stigen här i tre kilometer. Det var spikrakt. Har man hund vet man att de inte beter sig så, de nosar sig fram i sicksack.

Det som förvånade henne mest var att vargen vågade söka sig så nära bebyggelsen.

– Samtidigt hade det varit drevjakt här, och jaktlagen hade lagt ut resterna från jakten här borta. Så det kan säkert ha lockat vargen. När jag tog kontakt med länsstyrelsen fick jag också bekräftat att det inte är ovanligt att vargar blir nyfikna och kan börja söka sig mot en om man ser den.

Daniela Sikland och Linnéa Hedberg säger att händelsen har påverkat dem till viss del. Linnea har höns som hon numera håller inomhus. Och Daniela är lite mer vaksam när hon är ute och går med sin labrador.

Men rädd är hon inte.

– Nej, mer fascinerad faktiskt. Hade jag inte haft hunden med mig hade jag nog stått kvar och tittat lite till. Dumt nog, kanske. Däremot vill jag påpeka att det är vettigt att ha sin hund kopplad om man är ute och går i skogarna här framöver, många har sina hundar lösa och det tycker jag faktiskt inte är en bra idé just nu.