Därför dröjde sökandet: "Lätt vara efterklok"

– Det är lätt att vara efterklok, det är många som är det när man sitter med facit i hand, säger han.

Den 22 november gjordes den senast kända observationen av den 20-åriga kvinnan i skånska Tollarp. Hon anmäldes försvunnen av anhöriga dagen efter.

På torsdagen inledde polisen en förundersökning om misstänkt människorov. Samtidigt började frivilligorganisationen Fikk leta aktivt efter kvinnan, och en vecka efter försvinnandet gjordes fynd i närheten av Vramsån, bara några hundra meter från hennes hem. Då initierade polisen för första gången en stor sökinsats.

– Vi kan inte göra det på måfå, sade Robert Loeffel, polisens presstalesperson.

Kvinnans kropp hittades i ån av polisens dykare på måndagen. Utredningen om misstänkt människorov utökades till misstänkt mord samma dag. Dödsorsaken är ännu inte fastställd.

Anders Leicht, ämnesansvarig för räddningstjänst vid polisen, arbetar specifikt med polisens ärenden om försvunna personer.

– Även om jag inte har med det här fallet att göra kunde jag sitta på distans och känna att det här är inget vanligt försvinnande, säger han.

TT: Det fanns misstanke om brott ganska tidigt. Borde man inte ha börjat leta aktivt då?

– Var ska man leta någonstans? Man måste veta var man ska börja. Man kan inte ringa till brandkåren och säga att det brinner och slänga på luren utan att ge en adress. Först måste man gräva fram information.

Enligt Anders Leicht sker upp emot 400 försvinnanden varje år där polisen misstänker att personen är i fara och påbörjar en aktiv sökinsats. I 97 procent av fallen hittas personen under insatsen.

Att det får en dödlig utgång är ovanligt och sker bara en handfull gånger varje år, enligt Leicht.

– Att söka efter försvunna personer är mer en intellektuell process än ett rent springande ute i terrängen. Ofta sitter polisen på mer information än vad man går ut med. Utifrån kan det se ut som att man inte gör någonting eller inte bryr sig, men ändå pågår verksamhet.

Det viktigaste för att kunna hitta den försvunna personen i tid är att det anmäls till polisen så fort som möjligt, menar han.

– Hellre för tidigt än för sent. Vi vänder hellre på väg fram till platsen än upptäcker att vi ligger åtskilliga timmar efter. Förlorad tid är näst intill omöjligt att ta igen.

David Carlsson/TT