Kulturpris: Hennes bilder ett begrepp inom svensk räddningstjänst: ”Hittade ett tomrum”

Åsa Brorsson är chockad över att det är hon som utsetts till kulturpristagare för 2023 i Osby kommun.

– Ja, men nu när jag börjar landa i det så är det jätteroligt. En stor ära, säger hon med eftertryck.

Det hela började med en fotoblogg på Norra Skånes hemsida 2015.

– Jag hade ett möte med Norra Skånes dåvarande chefredaktör Mimmi Karlsson Bernfalk. Hon gillade min idé om dokumentärfoto med vardagen på räddningstjänst i fokus. Så i september 2015 gjorde jag mitt första inlägg på Fotobloggen, berättar Åsa.

Frågan gick först till räddningstjänsten i Hässleholm, men de var inte beredda att släppa in en fotograf på det viset just då.

– Men Osby räddningstjänst sa ja, direkt. Det var otroligt modigt. Jag hade ju inga referenser att visa upp. De visste ju inte vad de gav sig in på, säger hon.

Varför blev det just räddningstjänst?

– En vän var deltidsbrandman i Osby. Jag ville jobba dokumentärt och veta hur deras vardag är. Vad gör de när de inte drar på larm? säger Åsa och fortsätter:

– Jag visste verkligen ingenting om räddningstjänst när jag började. Jag trodde att en brandbil inte var så mycket mer än just en brandbil. För mig var alla deras fordon brandbilar. Idag vet jag att alla har ett nummer och ett särskilt syfte. Men allra mest imponerad är jag av den gemenskap som finns inom räddningstjänst. En gemenskap som jag snart sveptes in i och blev en del av. Idag har jag många vänner och bekanta där, säger Åsa och berättar att hon varit med på många övningar men också i skarpa lägen.

– Skogsbranden utanför Hästveda 2019, en olycka i Hässleholm med en lastbil fullastad med grisar och Fenixhusets svårsläckta brand i Osby är händelser som etsat sig fast, säger Åsa.

Så småningom hörde bland andra Hässleholm och Höganäs räddningstjänster av sig och bjöd in Åsa med kamera. I dag är Åsa och kameran ett begrepp i hela Räddningssverige. Sedan flera år tillbaka både skriver och fotograferar hon för Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters.

– Jag hittade nog ett tomrum att fylla, konstaterar hon.

Hur ser framtiden ut?

– Gärna fler intressanta personporträtt till branschtidningen. Senast skrev jag om en kriminaltekniker. Annars tuffar jag på och hänger med räddningstjänst när jag kan. Varken jag eller räddningstjänst vill släppa varandra. Så det kommer nog alltid att lukta brandrök när man öppnar locket på min kameraväska även i fortsättningen, säger hon.

Att vinna pris som person är inte helt bekvämt.

– Det har hänt att mina bilder prisats, men att få ett pris som person och stå i centrum. Det är lite jobbigt men väldigt hedrande.