Annons

Skjutningarna kommer i knarkhandelns spår

Skjutningen på Gamlegården, liksom ett tidigare mord eller mordförsök med skjutvapen här, har kopplingar till narkotikagäng. I stället för att gräla om straffsatser borde politikerna enas om att ta krafttag mot knarket.
Dådet på Gamlegården • Publicerad 6 augusti 2021
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Insatsstyrkan stoppade bilar på Näsbychaussen efter tisdagens skjutning.
Insatsstyrkan stoppade bilar på Näsbychaussen efter tisdagens skjutning.Foto: Tommy Svensson

Så har skjutningarna också i Kristianstad eskalerat till förfärliga nivåer. Tre skjutna till lasarett med allvarliga skador och tre, som det rapporteras, mycket unga personer, gripna av polis misstänkta för brottet.

I vår lokala tidning, Kristianstadsbladet, har man under lång tid i stort dagligen kunnat läsa artiklar om narkotikabrott. Det är alldeles uppenbart att narkotikahandel i vår kommun med cirka 85 000 invånare är mycket omfattande. Den senaste skjutningen, liksom ett tidigare mord med skjutvapen här, har kopplingar till narkotikagäng. Vår stad är ingalunda unik i dessa händelser. I hela landet förekommer dessa allvarliga brott mycket frekvent.

Annons

Politiska partier grälar om straffsatser, i stället för att enas om krafttag mot narkotikaanvändningen. Det är ju alldeles uppenbart att de kriminellas krig mot varandra om de mest lukrativa försäljningsområdena är en viktig och kanske den enda orsaken till alla skjutningarna. Den överväldigande delen skjutna och ofta mördade är ju kriminella, inte sällan väl kända av polisen.

Grunden till dessa förfärliga brott är att narkotika blivit alltmer begärligt i vårt land. Kunderna är i mycket stor utsträckning vanliga svenskar med relativt gott om pengar. Människor som vill uppnå nya och mera djupgående njutningar i festliga sammanhang. Människor som vant sig vid att snorta kokain inför kvällsnöjet eller inför en krävande arbetsuppgift.

”Kunderna är i mycket stor utsträckning vanliga svenskar med relativt gott om pengar. Människor som vill uppnå nya och mera djupgående njutningar i festliga sammanhang.”

I det senare sammanhanget vill jag erinra om deckarförfattaren Keplers bok ”Spegelmannen”. Joona, den kriminalare som avslöjar gärningsmannen och som väl ska representera det goda samhället, går till en knarkarkvart inför lösningen av problemet och intar, vill jag minnas, två doser narkotika för att få hjärnan skarpare i tänket. Vilken signal ger detta till obetänksamma läsare? Att knark kan hjälpa vid problemlösning? Jag vill starkt ifrågasätta detta.

Tyvärr har liberaliseringen av människors förhållande till narkotiska preparat gett en alltmer ökande efterfrågan av desamma. Det har också lett till en tragisk ökning av antalet människor som dör av överdoser knark, för närvarande ca 900 personer per år i vårt land. Därtill ca 50 döda i skjutningar och något hundratal skadade.

Polis och tull bedömer att cirka 150 000 kilo knark illegalt införs i Sverige per år numera. Det omsätter troligen uppemot 30 000 miljoner kronor i knarkhandeln på gatan.

Det är alldeles uppenbart att pengar i sådan omfattning drar till sig kriminalitet. Hur duktiga polis och tull än blir kommer de bara kunna skrapa på ytan i denna kriminella verksamhet.

Det som behövs är en rejäl debatt om knarkandets faror. Allmänheten behöver upplysas bättre om problemet och politiker i alla partier måste samla sig till en gemensam kraftinsats mot knarkanvändningen.

Torsten Jeppsson

Här saknas innehåll

Annons
Annons
Annons
Annons