Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Hur säkrar vi freden i vår tid?
Vi är på randen till storkrig i Europa. Det är svårt att föreställa sig magnituden och vilket av alla scenarion som kommer att bli verklighet. Vad är Vladimir Putin kapabel till? Kan ett toppmöte mellan den amerikanska och ryska presidenten förhindra – eller åtminstone skjuta upp – en invasion i Ukraina i sista stund?
Från livesändningar om det spända läget slog jag på söndagskvällen över till ”München – på randen till krig”, en sevärd film om när den brittiske premiärministern Neville Chamberlain skrev fredsavtal med Hitler 1938. Oj så smärtsamt många paralleller man kan dra.
Storbritanniens försvarsminister, Ben Wallace, rapporterade om den rådande skälvande situationen i underhuset på måndagseftermiddagen. Samma gröna bänkar med mörka kanter i trä syns bakom honom som när Chamberlain talade om vikten av att göra allt för att behålla freden.
Och de har att hantera samma dilemma: Hur kan den fria världens länder sätta en brutal diktator på plats och bevara freden – utan att själva behöva använda militärt våld och drabbas av krigets förödelser?
Hitler hade förstås aldrig en tanke att stå vid sitt ord och genomförde som bekant sina krigsplaner ändå, med fullkomligt förödande konsekvenser. Chamberlains eftermäle har svärtats av hans naiva löfte om ”fred i vår tid”, men kanske vann han tid för de västallierade att bygga mer kapacitet att möta och till slut besegra Nazityskland.
”Väst måste sätta gränser nu för att kunna hålla gränsen på sikt.”
Det finns förstås även skillnader mellan 1938 och 2022. Då fanns inte samma snabba kommunikationer, teknik, supereffektiva massförstörelsevapen, Nato, EU och persongalleri som i dag. Nu skapar Kreml en axel med Kommunistpartiet i Peking i stället för nazisterna i Berlin.
Men Hitler började med annektering av tyskspråkiga områden i andra stater – Österrike och Sudetenland i Tjeckoslovakien – under förevändning att skapa ett utökat tyskt territorium, så kallat Lebensraum (livsutrymme). Putin invaderade Georgien 2008 och ockuperade Krim 2014 för att säkra sin ”intressesfär”. På måndagskvällen ”erkände” han regionerna Luhansk och Donetsk som självständiga stater i ett långt tal till nationen, i vilket han underkände Ukrainas suveränitet, historia, identitet och demokrati.
Hitler bröt Münchenöverenskommelsen. Putin bryter nu Minskavtalet.
Den viktigaste lärdomen från åren före kriget är att inte underskatta imperiebyggande narcissister och att lyssna på vad de säger – även om det i våra öron låter sanslöst våldsamt och kostsamt. Hitler lade ut texten i ”Mein Kampf”, Putin har i åratal hållit tal om att han vill återupprätta ett stort och starkt Ryssland. I Georgien och på Krim har han visat att han är beredd att döda många människor för att uppnå sina mål.
Hitler slutade inte i Sudetenland. Vad talar för att Putin ska nöja sig med Luhansk och Donetsk?
”Hitler slutade inte i Sudetenland. Vad talar för att Putin ska nöja sig med Luhansk och Donetsk?”
EU, Nato och enskilda demokratier måste stämma i bäcken så hårt och så snabbt som möjligt. Konflikten får inte övergå i ett regelrätt storkrig. Historien borde ha lärt oss hur illa det kan sluta.
Tyvärr är tuffa maktmedel det enda Putin begriper, varför ekonomiska och tekniska sanktioner nu måste slå till över en natt. Även militärt stöd till den ukrainska staten behövs för att de ska kunna försvara sig mot Ryssland. Räcker inte det måste ännu hårdare åtgärder vidtas.
För det riktigt otäcka är att Kina och Ryssland håller varandra om ryggen och att dessa auktoritära jättar försöker rita om världen.
Väst måste sätta gränser nu för att kunna hålla gränsen på sikt.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör
www.twitter.com/sofius
