Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Sverige får inte buga för Putin

”Håll gränsen!” Så löd dåvarande statsminister Torbjörn Fälldins (C) order då den sovjetiska ubåten U137 gått på land i Blekinge skärgård 1981.

Sverige måste ge samma otvetydiga signal om vår integritet och försvarsvilja i dag till Ryssland. Det skamlösa utpressningsbrev som den ryske utrikesministern Sergej Lavrov skickat till utrikesminister Ann Linde (S) måste besvaras med vändande post: Sverige är ett fritt land, som själv bestämmer över sin säkerhetspolitik. Och det gäller för övrigt alla länder i Europa. Läs: särskilt Ukraina.

I brevet begär Kreml att den svenska regeringen i praktiken godkänner de orimliga krav som Ryssland ställde före jul om en förändrad internationell säkerhetsordning (Ekot 2/2). Ryssland vill nu få Sverige att vika ner sig, och på inga villkor närma sig Nato en enda millimeter till. Men om Kreml skulle få sin vilja igenom skulle grunden raseras för den svenska säkerhetspolitiken, enligt överbefälhavare Micael Bydén.

Huruvida Sverige ska gå med i Nato eller inte är enkom en fråga för Sveriges riksdag. Därför är det så viktigt att försvarspolitiken diskuteras och omprövas öppet. Vi måste förhålla oss till förändringarna i vårt närområde, och mycket talar för att Sverige borde ansöka om Nato-medlemskap.

Despoten Vladimir Putin försöker med alla medel behålla sin oinskränkta makt över de arma ryssarna och skapa en ”buffertzon” i Öst- och Centraleuropa.

Livet i Ryssland blomstrar inte för gemene man. Putin fängslar oppositionella, styr all media och stänger fristående MR-organisationer. Den ekonomiska standarden är relativt låg och växer inte nämnvärt, men Putin lägger ändå hela 4,3 procent av BNP på militärutgifter.

Ryssland hjälper också diktatorn i Minsk, Alexandr Lukasjenko, att förtrycka belarusierna. Vidare hotar den ryska regimen med en invasion i Ukraina och visar både med drönare och hackare att den kan ta sig in på känsliga områden i utlandet.

Det handlar alltså inte om ett problem långt borta, något som inte rör oss. Att flyga till Minsk och Kiev tar lika lång tid som till London respektive Paris.

Kreml deklarerar också att om Nato och USA ignorerar deras krav att hålla Ukraina utanför försvarsalliansen kommer Ryssland att ge ett ”militärtekniskt svar”. Den fria världen svarar med att vi då kommer att införa ekonomiska sanktioner. Men räcker det?

Läget är allvarligt och känsligt. Diplomati på högsta nivå pågår dagligen.

Att dämpa den rådande höga krigsrisken i Europa är emellertid inte bara en praktisk fråga, här och nu. Att stå upp för sig själv, och sina grannar som också vill leva i frihet, handlar om en viktig princip: Att försvara människor från auktoritära skurkregimer. Därför är Belarus och Ukrainas sak också vår.