Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Välkomna nu Ukraina in i EU

”Ukraina är en av oss och vi vill att de ska komma in.” Så sade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på söndagen. Dagen efter svarade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att han vill att hans land ska få bli medlem ”direkt” och skrev under en ansökan.

Det vore helt rätt. Men vägen dit är minerad. Kriget rasar och det är oklart hur gränserna kommer att se ut och vem som kommer att styra. Förhoppningsvis segrar den demokratiska ledningen i Ukraina över diktatorn Putin och därför måste förberedelserna för EU-utvidgningen fortsätta.

I dag finns inget direkt snabbspår och enligt EU-rätten kan ett land först bli en del av EU när det har tillämpat hela gemenskapsrätten. Ukraina, Georgien och Moldavien har före kriget arbetat aktivt för att knyta starkare band med unionen, men då var utsikterna om att bli fullvärdiga medlemmar på kort sikt mycket små.

Rysslands invasion ställer dock allt på ända. EU borde hälsa ukrainarna in i värmen och ge dem ett snabbspår till medlemskap av många skäl.

Det är ett stort land med omfattande spannmålsproduktion, naturtillgångar och 45 miljoner invånare. De vill leva i fred, frihet och välstånd och har tidigare vänt sig västerut, till vår samhällsmodell. Ukraina har rätt att vara med i EU – eller för den delen även Nato – oavsett vad Putin anser. Detta gäller för övrigt även Sverige.

Nu har ukrainarna tagit till vapen för att försvara sig och dessa principer. Detta visar om något allvaret i deras vägval och beslutsamhet.

Att EU nu agerar så enigt och så långtgående som att skicka vapen och ammunition för 450 miljoner euro till Ukraina visar unionens styrka. EU utvecklas inför våra ögon till en geopolitisk stormakt, vilket är mycket positivt. Demokratier i Europa behöver hålla ihop för att överleva när auktoritära krafter utmanar oss.

EU är också viktigt för den fria rörligheten i Europa – och för solidaritet i praktiken. Det är utmärkt att ukrainska flyktingar, tack vare EU-beslut, får uppehållstillstånd automatiskt i tre år. 500 000 människor har flytt utomlands sedan i torsdags och de första barnen som tvingats lämna sina föräldrar anlände till Skåne i helgen. Många fler lär komma om kriget fortsätter länge.

Vi måste öppna våra hjärtan och dörren till EU för ukrainarna.

Men dessvärre råder det just nu oenighet bland de 27 EU-länderna i medlemsfrågan. Det saknas tyvärr även politisk samsyn i Sverige om att hjälpa och välkomna Ukraina. Sverigedemokraterna röstade i Europaparlamentet emot ett avtal som knöt Ukraina närmare EU 2014, med argumentet ”Vi vill ju inte att EU skall bli större. Vi vill ju på sikt gå ur EU”. En dryg vecka före den fullskaliga invasionen röstade SD-ledamöterna också mot ett akut stödpaket från EU till Ukraina.

Som bekant har partiledaren Jimmie Åkesson svårt att få fram om han föredrar demokraten Joe Biden eller diktatorn Vladimir Putin.

Det andra ytterkantspartiet – Vänsterpartiet – reserverade sig på måndagen i riksdagen mot att Sverige medverkar i EU:s vapenleveranser till det ukrainska försvaret.

Samma dag bestämde det liberala EU-partiet ALDE, där C och L ingår, att snabba på för att Zelenskyjs parti ska bli medlem i det, för att underlätta Ukrainas access till EU-gemenskapen. Fler svenska partier och medlemsländer borde göra detsamma.

Kriget är en ödesfråga för hela Europa. Hur vi agerar gentemot Ukraina nu kommer att avgöra framtiden för våra barn. Det är väl värt för svenskarna att komma ihåg när de röstar den 11 september.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör