Nostalgin stod högt i tak när Szepanski slog caférekord

Cirka 120 nyfikna personer hade samlats på Duvanders för att lyssna till Dag Szepanskis fotbollsberättelser.

Szepanski drog sin historia i kronologisk ordning och den tog sin början redan under första världskriget då hans farfar Andreas kom till Sverige, Bromölla och Iföverken.

– Och där blev han kvar eftersom han träffade kärleken, säger Dag Szepanski.

Som själv kom till världen på juldagen 1943.

Han växte upp på Åbygatan och där bodde också gamla fotbollsprofiler som Jesso Michalski, Ronnie Persson och Sonny Olsson.

– Tänk dig att alla vi fyra växte upp på samma gata, säger Szepanski med nostalgi i rösten.

Fotbollen i Bromölla tog sedan honom med storm när de bildade en kvartersfotbollsliga när Dag var 12-13 år.

– Jag var bra på att göra mål redan då, säger han och ler.

– Jag minns att ICA-handlaren på Hagagatan kom ut med cigarrer och pengar efter att vi hade spelat match i kvartersligan. Och beroende på hur många mål jag hade gjort så fick jag en slant av honom.

1960 invigdes Strandängens IP och fotbollen fick en ännu större roll i orten.

– En soptipp blev Sveriges snyggaste, vackraste och härligaste idrottsplats. När jag kommer till Bromölla i dag så beger jag mig till Strandängen det första jag gör. Jag tycker bara att de borde klippa bort träden så att man ser sjön.

Hans tränare i Bromölla, Bror Sjöholm, kallade en dag på honom och sa honom några sanningens ord – ord som Szepanski tog med sig under hela karriären.

– ”Szepanski, kom hit”, skrek han. ”Vet du vad, i fotboll ska du använda det som sitter längst ner och det som sitter högst upp...och du ska göra det SAMTIDIGT”.

– Oerhört kloka ord, speciellt med tanke på att det i dag är alldeles för många som är födda med allt i fötterna…

Efter en framgångsrik säsong med Ifö Bromölla 1966, där Szepanski vräkte in mål, ringde den legendariske MFF-bossen Eric Persson och värvade honom till himmelsblått.

– Jag fick 800 kronor i månaden, det finansierade mina studier i Lund.

I MFF blev det omedelbar succé.

– Som ”rookie” vann jag den allsvenska skytteligan (22 mål på 22 matcher) och sedan vann laget både allsvenskan och cupen, säger han med stolthet i rösten.

Eric Perssons sätt att leda Malmö FF satte djupa och fina spår i Szepanski.

– Han var en otrolig människa, en fantastisk talare och dessutom levererade han flera klassiska citat.

– Till Bosse Larsson sa han en gång: ”Bosse, du är den dummaste jag känner, men så fort du snörar på dig fotbollsskorna så blir du ett geni”.

– Sen sa han också: ”Tvåa är något man bor i, inte en placering i allsvenskan”.

Nostalgin är på topp under hela samtalet när Szepanski droppar namn som Bosse Larsson, Roy Andersson, Krister Kristensson, Roland Andersson, Roland ”Spring så spelar vi ”Sandberg, Sanny Åslund och Rolf Zetterlund.

Och så Antonio Durán. Spansk tränare i MFF 1963-1971.

– Snacka om att brinna för fotbollen, han levde verkligen för sporten. Sen var han renlevnadsmänniska och tyckte inte om att vi firade i bussen efter en segermatch.

– Jag minns en gång när vi hade varit i Holland. Då upptäckte han att vi satt längst bak i bussen och festade till det lite. Då skickade han bak Eric Persson, som meddelade oss vad Antonio tyckte men så klart tog han sig en jäkel också.

– Tio minuter senare sa vår lagledare Egon Jönsson till Durán: ”Du, jag tror inte att de har slutat, jag går bak och kollar”.

En story som givetvis lockade till höga skratt bland åhörarna.

Ett annan minne från Szepanski var när Eric Persson gav en speciell spelarbonus i samband med ett derby mot HIF.

– Vi skulle få tre öre i bonus för varje tusental åskådare över 8 000. Det kom 28 000 och 20 000 gånger tre öre blev 600 kronor, men det var fina pengar på den tiden.

Szepanski berättade också om Europamatcher mot Milan och Kurre Hamrin, om studier i Stockholm och spel i AIK (när Lennart Johansson var bas) – och om fascinationen för det skrivna ordet.

– Jag har alltid gillat ordet. Jag har utbildat mig inom reklam och marknadsföring och har alltid gillat att skriva.

Han har jobbat på Sydsvenskans sportredaktion en kort period och i dag skriver han till de lokala tidningarna Limhamns-Tidningen, Malmö-Tidningen och Vi på Näset.

Och kärleken till fotbollen består.

– Men det är också en annan tid. Förr kunde man läsa en rubrik där det stod ”Inte Dags dag i går”. Nuförtiden läser man i stället ”Glenn Hyséns barn kommer inte till bröllopet”.

– Det är lite skillnad…