På frågan vad det är som gör jobbet så roligt kommer svaret omedelbart.

– Uppskattningen från Osbyborna. Redan när jag svänger in på Osby torg halv åtta på fredagsmorgonen är ett gäng stammisar på plats. Jag känner mig efterlängtad, säger Åsa.

KG är en av de väntande stammisarna.

– Vi är några stycken som samlas redan klockan sju varje fredagsmorgon för att vänta på fiskbilen. Vi måste ju hinna gå igenom den senaste veckans händelser i Osby och i görligaste mån även världsproblemen innan Åsa kommer, säger KG och får medhåll av Mats Bentzer som också hör till gänget.

– Vi träffas inte annars, men det har blivit en vana att ses och prata en stund på fredagsmorgnar, säger KG.

– Förra fredagen hade de lite värmande glögg med sig, inflikar Åsa och KG nickar.

Är det lika trevligt på andra orter?

– Osby är fiskbilens enda destination. Jag kör bara hit. Jag jobbar med fiskförsäljning torsdag och fredag. På onsdagar tar jag emot beställningar från de Osbybor som vill ha något särskilt. På torsdagen köper jag upp färsk fisk från Göteborg via en utlämningscentral hemma i Sölvesborg. Sill kommer från Listerlandet. Även den rökta fisken från Valjes rökeri är lokalt hemifrån, förklarar Åsa som jobbar med att sälja djurförsäkringar de andra dagarna i veckan.

Den första januari är det 25 år sedan Åsa startade sitt företag Hugans fisk.

Vem är Hugan?

– Det är jag som är Hugan. Min pappa heter Herton Hugosson. Så hemma kallades jag för Hugan och brorsan för Hugo. Maken tyckte att det lät bättre med Hugans fisk än Åsas fisk. Och det har han ju rätt i, säger Åsa och berättar att pappa Herton var fiskgrossist och jobbade med att sälja fisk till fiskhandlare.

Pappa Herton hade ett finger med i spelet när Åsa startade sitt företag då för 25 år sedan.

– Jag hade varit mammaledig och hade inget jobb att gå tillbaka till. Pappa hade fått erbjudande om att ta över fiskbilen i Osby. De som hade den skulle gå i pension. Men han hade fullt upp med sitt eget företag och föreslog att jag skulle ta över istället. Pappa visste att Osbyborna gillar fisk och handlar bra. Och det stämmer ju, säger Åsa och tittar ut över den växande kön framför bilens disk.

Åsas pappa ville hjälpa till den första tiden. Men precis som Åsa fastnade han i Osbybornas garn.

– Ja, han var med och hjälpte till i 15 år, säger Åsa och skrattar.

Lådvis med sillfiléer, mängder av röding, rödspätta, kräftor, räkor, musslor och lax finns upplagda i fiskbilens glasdisk. Sillen har en strykande åtgång.

– Många gör egna inläggningar till jul. Själv tycker jag att det är allra godast att rulla sillfiléerna i grovt rågmjöl och salt. Sedan steker jag dem i riktigt smör och lägger in dem i en lag av ättika, socker, salt och lök. Jättegott! Men det är hög tid om den ska vara med på julbordet. Inläggningen ska stå i en vecka innan den är färdig att äta, säger Åsa.

Åsa har dottern Victoria Jönsson med sig som extra hjälp den här fredagen.

– Ja, jag hänger med när det är dags för högtider. Julen är störst följt av påsk och midsommar, säger Victoria som inte har några planer på att ta över fiskbilen efter mamma.

Solen har tagit sig över horisonten och en blek decemberdag tar sin början. Stammisarna troppar av en efter en med välfyllda påsar med sill, räkor och andra läckerheter från havets djup.

– Färsk fisk! Mycket bättre än infrysta fiskklumpar och inplastade strömmingsfiléer med röda ögon, säger KG och höjer sin påse menande.

– Nu ska jag bara inom konditoriet och köpa färska frallor till räkorna som hustrun och jag ska avnjuta till frukost, säger han och försvinner bort i det blå morgonljuset.

Nästa fredag är KG och resten av välkomstkommittén på plats igen.