Idrottsprofilen: ”Jag var den förste som åkte i ishallen”

I 30 år var han vaktmästare på Kristianstads IP och gjorde dessutom fem år på Vilans IP.

Ingvar Jönsson var även en framgångsrik medel- och långdistanslöpare i KFUM Kristianstad på 1950-talet och är en välkänd profil i Kristianstads idrottsliv.

– Man blev en del av verkligheten, säger Ingvar Jönsson.

Gärds Köpingebon, som är född 1932 och i år fyller 88, var först ut när Duvanders Idrottscafé drog igång det nya året.

Ingvar Jönsson berättade om sitt rika idrottsliv – både som löpare och genom jobbet på Idrottsplatsen.

Och man kan lugnt konstatera att Ingvar, som en gång blev både Skånemästare och Blekingemästare i löpning och enligt Dan Glans hade ”Sveriges snyggaste löparben”, är still going strong och pigg i både knopp och kropp.

– Jag har mått skitbra hela livet. Man ska inte bli förbannad, det lönar sig inte. Allting går att lösa och ibland får man ge efter. Jag önskar att fler tänkte så, säger han.

Han började springa tidigt – men då var det till skolan eller jobbet i skogen. Så småningom började han tävla för KFUM och vann sin första tävling.

Men klubbkamraternas träningsmetoder förstod han sig inte på.

– De sprang två varv, vilade, sprang två varv… jag sprang tio varv och sedan gick jag och bastade, säger Ingvar Jönsson, som har fortsatt att springa och som fortfarande är ute på sina löparrundor.

– Visst springer jag fortfarande. Jag vet inte vad man ska kalla det, men det går framåt och jag blir mer trött av att gå. Det är fem kilometer och jag springer i skogen där ingen ser mig.

5 000 meter blev hans bästa distans och han blev både Skånemästare och Blekingemästare (tävlade för Contact i Olofström under ett år) och blev som bäst sexa på SM i Södertälje på 10 000 meter på tiden 31.30.

– Jag sprang 1500 meter också men var lite svag i spurten. På 5 000 meter kunde jag möra dem lite så att de inte var så tuffa på slutet.

Han gjorde som bäst 4.30 på 1500 meter och 14.50 på 5000 meter.

– På 1500 meter fick jag ofta stryk i spurten, men jag tränade ingen snabbhet och det är så dags nu, säger han och ler.

Genom jobbet som vaktmästare på Kristianstads IP kom han i kontakt med många idrottsmän och kvinnor.

– Fotbollsspelarna hade man inte så mycket kontakt med, man bara såg dem, men det var mer med tränare, ledare och materialare, säger Ingvar Jönsson och fortsätter:

– Jag minns Tom Prahl och Tommy Söderberg. Han gjorde snyggt i omklädningsrummet, och det var mycket sällan det inträffade, när de hade spelat en landskamp här. Och så var han intresserad av squaredans.

Ingvar Jönsson kom i kontakt med den amerikanska folkdansen redan på 1980-talet och är fortfarande instruktör med ett glödande engagemang.

– Jag tror att dansen har hållit igång hjärnan, säger han.

Ingvar Jönsson var med om flytten från Sporthallen till Idrottshallen som stod klar 1965.

Fyra år senare, 1969, fick han helt plötsligt och otippat vara med om en ny milstolpe när ishallen i Kristianstad stod klar.

– Ragnar Malmberg var teknisk chef och skötte det, men 14 dagar innan jul så körde han och krockade.

Ishallen skulle invigas annandag jul och Ingvar Jönsson och hans team fick snabbt ta över.

– Jag hade bara sett en ishall på bild, men det fanns en ishall i Tyringe och vi åkte dit och pratade med vaktmästarna där. Vi var färdiga på julafton och på juldagen tog jag med skridskorna och var den förste som åkte i ishallen.

Fotnot: Duvanders idrottscafé startades i februari 2017 och leds av initiativtagarna Åke Duvander, Roland Jönsson, Ingvar Andersson och Gunvor Lunderup. Idrottscaféet arrangerar träffar en gång i månaden med olika inbjudna idrottsprofiler.