Artdirektivet – ett hot mot allemansrätten och den svenska självförsörjningen

Ett aktivt skogsbruk är ett viktigt bidrag till klimatomställningen. Skogen binder koldioxid och producerar en mängd klimatvänliga varor som vi som konsumenter konsumerar.

Det är inte bara skogsnäringen som kommer att påverkas utan även jordbrukare som odlar vall till sina husdjur. Innan jordbrukaren kör ut sin slåttermaskin eller till exempel rundbalspressar sin vallgröda måste han/hon säkerställa att inga enskilda arter kommer att påverkas. Vilket i stort sett är omöjlig att säkerställa. Så artdirektivet är även ett hot för den svenska och skånska livsmedelsproduktionen.

Men gäller artdirektivet bara jord- och skogsägarna? Nej. Här tar Naturskyddsföreningen och andra miljövänner fel. Artdirektivet gäller alla och all verksamhet i skogen och på all mark. Du som vandrar i skogen och vill plocka bär eller svamp måste säkerställa att inte någon art kommer att störas. Det gäller även föreningar som har sin verksamhet i skog och mark till exempel orienteringsklubbar och Mulleverksamhet men även förskoleverksamhet som bedriver en del av sin verksamhet i utomhusmiljö. Att rasta sin hund med eller utan koppel kan ses som ett hot mot artdirektivet.

Artdirektivet är inte bara ett hot mot jord- och skogsbruket och dess möjligheter att producera inhemsk HVO med mera utan även ett hot mot allemansrätten. Din möjlighet att fritt kunna röra dig i skog och mark kommer att starkt begränsas. Frågan är om inte artdirektivet är det största förändringen som påverkar allmänhetens möjligheter att röra sig fritt i skog och mark någonsin i negativ riktning.

Man får till exempel inte störa en tjäder eller orre men man får skjuta dem eftersom det är ett jaktbart vilt.

Anders Edbro, LRF Osby kommungrupp