Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: (S)verige måste hoppa på Natotåget tillsammans med Finland
Tänk, vid krigsutbrottet tog det bara några dagar för socialdemokraten Olaf Scholz att lägga astronomiska 100 miljarder euro extra på det tyska försvaret i år och att lägga Nord Stream 2 på is. Tysklands president Frank-Walter Steinmeier – också han socialdemokrat – har krupit till korset och förklarat att han har haft helt fel om Vladimir Putin, vilket fått förödande konsekvenser. Han var tidigare utrikesminister under Angela Merkels tid och bidrog starkt till att Europas största ekonomi är djupt beroende av rysk gas och olja.
Finnarna har aldrig varit lika naiva. De har varit mer hörsamma på vad diktatorn i Kreml faktiskt har sagt och gjort under senare år och har ett ordentligt försvar, i förhållande till sin storlek. Med en 130 mil lång gräns gentemot Ryssland och minnet av vinterkriget för 80 år sedan vet de att de måste vara beredda på att den ryska björnen kan slå till dem igen.
”Magdalena Andersson har hittills inte varit lika snabb på bollen som sina partikamrater i Tyskland och Finland.”
Att Finland inte är medlem i Nato beror inte på ideologi som i Sverige, utan på politiska realiteter: Mellan andra världskriget och Sovjetunionens fall var inte Finland ett fritt demokratiskt land. Sovjet påtvingade det en underdånighet och ofrihet: Finnarna fick inte ge ut ryska regimkritiska författare som Solzjenitsyn eller tala öppet om säkerhetspolitiken. Att ansluta sig till den västliga försvarsalliansen var uteslutet. ”Finlandiseringen” har traumatiserat finnarna – men också gett dem jävlar anamma i dessa dagar.
Den socialdemokratiska statsministern Sanna Marin är på god väg att föra Finland in i Nato. På onsdagen läggs en säkerhetspolitisk rapport på den finska riksdagens bord, vars slutsatser kommer att ligga som grund för en ansökan före Natotoppmötet i Madrid i juni.
”Processen är alldeles för sen, långsam, sluten och partisnäv – landets säkerhet berör alla, inte bara S-medlemmar.”
På dymmelonsdagen reser också Sanna Marin till Stockholm för att träffa sin svenska kollega. Men Magdalena Andersson har hittills inte varit lika snabb på bollen som sina partikamrater i Tyskland och Finland. Det senaste är att Socialdemokraterna ska inleda en ”intern dialog” om Sveriges säkerhetspolitik, läs in Nato, med en förhoppning om att bli färdiga framåt sommaren. Utåt vågar mycket få socialdemokrater yppa vad de tycker. Processen är alldeles för sen, långsam, sluten och partisnäv – landets säkerhet berör alla, inte bara S-medlemmar.
S har inte krattat manegen för den totalt förändrade situationen i Europa, trots Putins långvariga retorik och mobilisering runt Ukraina.
Ann Linde (S) inledde sin utrikesdeklaration med att Sverige inte ska gå med i Nato så sent som en vecka före Rysslands anfall mot Ukraina. Därefter har Magdalena Andersson sagt att det skulle ”destabilisera” vår del av Europa om vi ansöker.
Fast det är precis tvärtom. Nato är en försvarsallians, vars främsta syfte är att avskräcka från angrepp. Enligt devisen en för alla, alla för en, ställer 30 länder upp för varandra om de blir attackerade utifrån. Ingen kan dock påtvinga andra medlemmar vare sig baser, trupper eller kärnvapen på sitt territorium i fredstid.
Inte minst Finlands militär, men även det samtränade svenska försvaret, skulle bidra till Natos samlade kraft. Balterna ser gärna att vi går med.
Men är det inte farligt att ansöka om medlemskap? Tänk om Putin attackerar oss, invänder någon. Nej. För det första kommer Nato, med USA i spetsen, att garantera oss skydd fram tills att ansökan är godkänd. För det andra är ryssarna upptagna med att terrorisera Ukraina. För det tredje vore det farligare att avstå från att gå med.
”Att aktivt välja att stå kvar på perrongen när Finland tar Natotåget vore ett historiskt misstag.”
Att aktivt välja att stå kvar på perrongen när Finland tar Natotåget vore ett historiskt misstag. Sverige skulle ha samma utsatta status som Ukraina har – omvärlden skulle inte aktivt hjälpa oss militärt. Och det samarbete som vi hittills har haft med Finland, skulle inte finnas kvar när de är med i Nato. Vi skulle stå själva, med en alldeles för svag försvarsmakt som det tar många år att rusta upp tillräckligt. Det är dessutom en riktigt dyr investering som skulle tränga undan andra budgetsatsningar.
Rysslands aggressiva beteende är inte heller tillfälligt. Vladimir Putin är förvisso beslutsfattaren bakom det blodiga anfallskriget mot Ukraina. Men hans tankegods letar sig in i den ryska befolkningen. Den effektiva propagandan i statsstyrda medier och censur och straff mot oliktänkande sänker oppositionella.
Det närs en obehaglig nationalism i Ryssland som hetsar till en rejäl seger i Ukraina. Kosta vad det kosta vill. Det är inte en slump att ”slaktaren av Syrien”, generalen Alexander Dvornikov, utses till ny rysk befälhavare över styrkorna i Ukraina. Ukrainarna utmålas som nazister, utan människovärde. Kvinnor och småbarn våldtas inför sina familjer. Civila män torteras och dödas på ett utstuderat vis av ryska soldater i detta nu.
Övergreppen kommer att eskalera. Ukraina behöver därför få mer vapen av väst. Deras kamp handlar inte bara om deras liv och land, utan om den fria världens existens i Europa. Putin krigar mot oss – även om slaget nu står i Ukraina.
Om Finland och Sverige går med i Nato skulle jag sova lugnare om natten. Jag skulle känna mig både mer säker och mer solidarisk. En majoritet av svenska folket säger sig hålla med.
Hoppas därför innerligt att Magdalena Andersson och Sanna Marin skakar hand på att ansöka samtidigt när de träffas i dag.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör. Följ henne på Twitter.
Se tidigare stats- och utrikesminister Alexander Stubb förklara Finlands ställningstagande och historia. I dag är han professor på European University Institute i Florens:
