Patrik Oksanen: I basaren får ingenting lämnas för godtycklig tolkning
Det är inte klart förrän det är över är en gammal sanning. Det gäller i ännu hög grad det internationella schackrandet, där Turkiets president Erdogan har visat sig vara en mästare i att hålla besökaren kvar vid matthandeln i basaren. I ögonblicket man tror att affären är klar förflyttas frågan.
Den här fällan har nu två olika svenska regeringar gått i. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg borde ha vetat bättre, men för honom är bilden av ett Nato som kan vara enigt under själva toppmötet viktigare och problemen i detaljerna kan ju alltid lösas senare. På det här sättet har Sverige hamnat i en situation vi är ovana att hantera, och det gäller politiker såväl som medier.
I måndags kväll var bilden rosenskimrande att Turkiet skulle genomföra en snabb ratificering. Detta efter en förnyad uppgörelse där Turkiet fick väldigt lite konkret som man inte hade redan efter Madridmötet för ett år sedan. En anti-terrorkoordinator i Nato (som kanske redan borde ha funnits), ett bilateralt möte årligen (uppföljning är aldrig fel), löften om mer ekonomiskt samarbete (klassisk svensk utrikespolitik) och att Sverige fortsätter sin kvartssekel gamla hållning att vara positiv till Turkiets medlemsambitioner i EU. Men både Sverige och Turkiet vet att något EU-medlemskap inte ens är i närheten, eftersom utvecklingen av rättsstat och demokrati har gått åt helt fel håll i Turkiet.
Med tanke på att det turkiska parlamentet var i session den här veckan, Ungern har lovat att inte bli sist (om än sommarlediga) och Erdogan pratade om en ratificering så snabbt som möjligt trodde alltför många att det var klappat och klart. Även om det fanns flera som varnade för att det finns fler gupp på vägen.
Politiker jublade, medier beskrev det som färdigt och Moderaterna lade ut en Tiktok-video där de påstod att Turkiet och Ungern har godkänt Sveriges Natoansökan. Förutom att Moderaterna använder en app som de med regeringskansliets tjänstetelefoner inte får använda av säkerhetsskäl var det ju sakligt helt fel. Turkiet och Ungern hade inte godkänt något mer än de gjorde redan för ett år sedan.
”Turkiets president Erdogan har visat sig vara en mästare i att hålla besökaren kvar vid matthandeln i basaren.”
Kallduschen kom i onsdags när Erdogan höll en egen presskonferens. Någon ratificering nu i juli var det inte tal om. Det turkiska parlamentet behövde mer än någon dag, så det där får ske efter semestrarna. Alltså i oktober. Plötsligt var det inte heller klart att Turkiet verkligen kommer att ratificera.
Erdogan sade att han nu förväntar sig att Ulf Kristersson ska lämna in en ”vägkarta” för arbetet mot terrorism. Turkiet ska granska Sveriges agerande innan parlamentet godkänner ansökan. Som att granska beslutet från Högsta Domstolen i torsdags, att det inte finns någon laglig grund för att utvisa två personer med flyktingstatus till Turkiet. Turkiet ville ha de utlämnade för att de laddat ned en app som tillhör Gülenrörelsen, som Turkiet terrorklassat men inte Sverige eller något annat Nato-land.
Det här följdes upp från ungerskt håll med beskedet att något avbrott i sommarledigheten för Sveriges skull var det inte tal om för ungrarna heller. Michael Sahlin, tidigare ambassadör i Ankara och moderat statssekreterare på försvarsdepartementet i Bildt-regeringen, konstaterade efteråt att situationen nu är besvärande för regeringen och han är känner oro för utveckling: ”då det hela tiden handlar om att Sverige ska göra mer”. Genom att säga att man släpper fram Sverige, men skjuter på ratificeringen kan pressen hållas kvar.
Trots Erdogans besked uttalade sig utrikesminister Tobias Billström (M) om att Sverige kan bli medlemmar i juli och uppmanade att ha ”is i magen” för att se vad som händer kommande dygn. Billström sätter därmed alldeles för mycket av sin trovärdighet på spel för något han inte har kontroll över. Troligen har Billström insett samma sak, för han har också sagt att Sverige nu inte lyfter ett finger mer innan turkiska parlamentet godkänt Natoansökan.
”Sverige är tillbaka i limboläget vi har varit i sedan Madridtoppmötet i fjol och ännu mer sedan Finland fick komma med i våras.”
Och det mest troliga är att alla vändningar kring Sverige inte alls handlar om Sverige, utan att Turkiet använder Sverige som förhandlingskort mot USA, bland annat för att få köpa F16-plan. Där Turkiet vill se planen först, medan USA vill se ratificeringen av Sverige först.
Sverige är tillbaka i limboläget vi har varit i sedan Madridtoppmötet i fjol och ännu mer sedan Finland fick komma med i våras. Vi är nästan med i Nato, men inte med i Nato. Inte med i försvarsplaneringen, inte med och fattar beslut och omfattas inte av artikel 5 även om det dansar kossor, smurfar och ostar på Moderaternas Tiktok-konto som säger att Turkiet och Ungern har godkänt Sveriges Natoansökan.
Det Sverige och Jens Stoltenberg gjorde fel i måndagskväll var att inte få fram ett konkret datum för när ratificeringen ska ske. I basaren får ingenting lämnas för godtycklig tolkning. Men antagligen vågade inte Stoltenberg riskera resten av toppmötet med att gå hårdare fram i den här frågan. För detaljer kan ju tas senare.
Och det här behöver svenska politiker och medier lära sig av, det är inte över innan det är klart. Och under tiden fortsätter vi att vara sårbara, eller som chefen för Försvarsstaben generallöjtnant Michael Claesson uttryckte det i Ekot: ”En sådan här mellanperiod är alltid exploaterbar för de som inte vill oss väl.”
Patrik Oksanen är fristående kolumnist på ledarsidan, senior fellow på tankesmedjan Fri värld samt ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
