Ålfisket har minskat med 80 procent

HaV fick i somras i uppdrag av regeringen att utreda hur ett frivilligt program för återköp av ålfiskerätter kan genomföras. När den nu slutredovisas listas stora problem med att genomföra ett sådant program. Kostnaderna skulle bli höga, och pengarna skulle göra bättre nytta med andra åtgärder, exempelvis fler vandringsvägar förbi vattenkraften.

HaV visar också att ålfiskets fångster sedan 2007 minskats med 80 procent, att antalet verksamma ålfiskare minskat med 60 procent. Det svenska fisket på det utvandrande beståndet av blankål från Östersjön beräknas till cirka två procent, vilket innebär att fisket här väl lever upp till den ålförvaltningsplan som finns och anses vara ett biologiskt hållbart fiske.

Ålfisket i inlandsvatten har visserligen en större påverkan på åldödligheten, runt 30 procent. Men samtidigt är detta fiske bara tillåtet högt upp i avrinningsområden, där det bedöms att ålen inte kan ta sig levande ut till kusten på grund av olika vandringshinder.

Ett sådant hinder består av de olika vattenkraftverk som finns. HaV bedömer att dessa står för 40 procent av dödligheten för ål, och rekommenderar samtidigt att det görs omprövning av tillstånden och modernare miljövillkor för vattenkraften. För vattenkraften nås inte målen i ålförvaltningsplanen.

Dessutom finns det EU-rättsliga hinder för ett återköpsprogram, då det kan strida mot EU-reglerna om statsstöd. Dessa regler bedöms vara svåra att komma undan.

Ännu en aspekt som lyfts fram är att det finns gamla avtal sedan 1932, som ger danska fiskare rätt att fiska på svenska vatten i Öresund och upp till Simrishamn, på minst sju meters djup. Då gäller danska regler, och länderna har olika förbudsperioder för ålfisket.