Grevinna jagade varg på Maltesholm

Ännu in på 1800-talets första decennier fanns det ganska gott om varg i trakten. I Kristianstads län sköts 1827-1862 totalt 127 vargar med toppnoteringar 18 vargar 1835. På 1840-talet sköts vargar i Svensköp och 1862 fälldes flera vargar på Linderödsåsen. Nu har de återvänt hit och bildat revir.

På Rinkaby kyrkas vind upptäcktes sommaren 1894 30 grova tyger, bemålade med ohyggligt grinande djurhuvuden. De besynnerliga fynden uppmärksammades av denna tidning, som skrev att ”tygerna hade det gemensamt att de spärrade upp gapen och visade fruktansvärda tänder och betar”.

Tygerna var varglappar som använts i bygden att skrämma vargar med. Tygerna hängdes upp på linor som hölls av personer som bildade kedjor på ömse sidor om ett uppspänt vargnät. Med skallgång drevs vargen mot tyglapparna med de påmålade hemska vidundren. När folket viftade med lapparna skrämdes vargen in i nätet och sköts. Vid en reparation på Rinkaby kyrkvind återfanns så sent som 1987 såväl varglappar som vargnät, men allt slängdes vid en efterföljande vindsröjning.

Senast en vild varg sköts utanför Kristianstad var vid 1700-talets mitt. Platsen var Maltesholm och skytten grevinnan på slottet. I närheten av slottet finns än i dag rester av en varggrop som enligt 1734 års lag skulle finnas i varje socken. I en av slottets kassaböcker anges en ungtjur ha blivit illa biten av en varg 1812.

Grevinnan Gertrud von Liewen var hustru till slottsherren ”Rike Ramel” på Maltesholm. Dessutom släkt med vargbekämparen B. W. von Liewen, uppmärksammad i hela landet för sin skrift ”Vetenskap att döda vargar” från 1753.

Så hände det sig en dag vid 1700-talets mitt, att grevinnan och hennes betjänt beslutade sig att smyga iväg, gömda under en gemensam stor rock, och ut till en öppen äng, strax sydväst om slottet. Syftet var att en gång för alla göra slut på de två vargar som länge varit en plåga för trakten. Ängen kallades Luderlyckan på grund av att här lades döda djur (”ludring”) som lockbete vid jakt.

Intill ängen fanns en halvcirkelformad liten byggnad, i folkmun kallad Luderkojan, i bränt tegel med två minimala skottgluggar. Grevinnan och betjänten visste att vargen var en slug varelse, så först när de var inne i kojan kröp grevinnan fram under rocken och betjänten återvände ensam till slottet. På ängen hade det ludrats med ett dött hästkadaver och efter några timmars väntan närmade sig vargarna försiktigt djurkroppen.

Grevinnan siktade och sköt och en av vargarna föll död i gräset. Skinnet bereddes och slutade som matta på slottet, där den i långa tider väckte uppmärksamhet med sitt stora uppstoppade grinande varghuvud. Vargmattan hamnade så småningom på vinden, återfanns 1947 i samband med att slottet fick nytt tak och eldades då upp med annat skräp.

Grevinnans luderkoja finns fortfarande kvar, om än något skamfilad. Med skottgluggar som rasat samman till en stor öppning ruvar den i dag under träddungens lövkronor som ett säreget monument över en tid då barnen skrämdes med antingen ryssen eller vargen.

Kenth Olsson

Kenth Olsson är historiker och har utgett tio böcker, de två senaste 400 år i Christians stad och Åhus och Yngsjötraktens historia utkom 2013 respektive 2017.