Sofia Nerbrand: Steget in i Nato är ett kliv in i den fria världen

Ställningstagandet debatterades i Riksdagen av sju partiledare samt en riksdagsledamot. Den senare har träget och kunnigt argumenterat för att vi ska gå med i över två decennier: Allan Widman (L).

Han slog för hundrade gången fast det uppenbara. Det finns ingenting annat som stärker Sveriges säkerhet lika mycket som ett medlemskap i försvarsalliansen. Inte de bilaterala avtalen vi har med andra länder, inte muntliga försäkringar från tunga internationella politiker, inte det nära försvarssamarbetet med Finland, inte betydligt högre försvarsutgifter.

Att omfattas av artikel 5 och själv bidra enligt devisen ”en för alla, alla för en” står i en klass för sig.

Nu har till och med den socialdemokratiska ledningen tvingats inse fakta om världens tillstånd.

Den limbo som Sverige har befunnit sig i under många år håller äntligen på att ta slut: Vi har inte haft trovärdighet som alliansfria i Rysslands ögon, eftersom ryssarna vet att vi länge har samövat med Nato och närmat oss USA. Men vi har samtidigt inte haft några säkerhetsgarantier från våra vänner. Plus att vi har nedrustat och att det tar lång tid att bygga upp en rejäl försvarsförmåga som räcker mot det aggressiva Ryssland. En usel kombination således.

Samtidigt har diktatorn Vladimir Putin under åratal utmanat den etablerade säkerhetsordningen, genom att dels omstöpa Ryssland till en totalitär stat och dels angripa grannländer.

Vi lever i en farlig tid sade Ulf Kristersson (M) och Annie Lööf (C) underströk att vi har ett mycket allvarligt säkerhetsläge. Liberalernas Johan Pehrson pekade på att alla nu ser vad dödsmaskinen gör i Ukraina och att den inte kommer att stanna där om ingen stoppar Putin.

Även statsminister Magdalena Andersson (S) varnade för att vi bör vara beredda på attacker från fientligt sinnade stater. Samt att ingenting tyder på att det kommer att bli bättre i Ryssland i närtid.

Detta är inte bara allvarsamma ord. Det är en obehaglig realitet.

Sveriges alliansfria period är över, men ännu viktigare är att hela Europa har påbörjat en mörkare era: Fred och frihet inte bara utmanas, de bekämpas med sanslöst våld av Ryssland. Optimismen och öppenheten är borta. Demokratier måste försvara sig mot aggressiva auktoritära krafter.

Detta är det historiskt viktiga i ett större perspektiv. Och orsaken till att Sverige och Finland går med i Nato.

Att vi kliver in i alliansen är bara början på något nytt och kommer att påverka Sverige både idémässigt och praktiskt. Att vara neutral är inte moraliskt överlägset – tvärtom var vår underdånighet gentemot Nazityskland och Sovjetunionen skamfläckar.

Och med ett medlemskap i Nato följer inte bara hjälp och stöd från likasinnade utan också en möjlighet för oss att på ett helt annat sätt än hittills bidra till att skydda demokratier i nordvästra Europa. Notera att Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen alla applåderar att vi ansluter oss. Detta behöver vi omfamna.

Det är utmärkt att vi äntligen har fått en bred majoritet i Riksdagen om att Sverige ska göra detta perspektiv- och sidbyte.

Med det sagt är det problematiskt att två stora partier, som tillsammans samlar hälften av väljarna bakom sig, inte har fört ett öppet samtal om Nato. Partiledningarna i Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har svängt 180 grader på mycket kort tid. Möjligen har detta förankrats bland deras medlemmar. De utgör dock bara en bråkdel av befolkningen – S har cirka 70 000 medlemmar och SD 30 000.

Att gå med i Nato har varit helt rätt att göra under lång tid, vilket många liksom Allan Widman har förklarat. Nu sker det i elfte timmen, under galgen. Den socialdemokratiska statsministern, utrikesministern och försvarsministern använder falska efterhandskonstruktioner såsom att ingen kunde väl ha anat att Ryssland skulle ta sådana risker, eller att alliansfriheten har gagnat oss väl. Jo, vi är många som har hävdat just detta. Länge.

Socialdemokratin har helt enkelt vägrat att erkänna förändringarna i omvärlden och att diskutera Nato ända fram till för någon månad sedan. Därefter stängde den in sig i slutna rum och avstod från alla offentliga diskussioner tills partistyrelsen på söndagen deklarerade att den gjort helt om.

Det hade varit klädsamt om det svenska folket hade fått följa varför de har totalförändrat sina slutsatser och ståndpunkter i säkerhetspolitiken. Särskilt eftersom S har intalat svenskarna att vi har varit moraliskt överlägsna och säkra med den så kallade Hultqvist-doktrinen, trots att så aldrig har varit fallet.

I dag bör vi framför allt glädjas åt att Sverige tar klivet in i Nato. Men också bekymra oss över vägen hit och Rysslands aggressivitet. Socialdemokraterna har inte krattat manegen tillräckligt väl. Risken för att legitimiteten ifrågasätts av medborgarna längre fram är stor. Samt att de blir uppriktigt förvånade om krisen kommer.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör