Monarkin en av vår tids lukrativaste affärsidé
Monarki innebär tvärtom en över- och underordning av människor med olika värde, där ett fåtal har ärftliga privilegier, såsom ensamrätt att kunna bli statschef.
Debatten om monarkins vara eller inte vara reduceras ofta till en fråga om kung eller president och vad som är praktfullast eller billigast. Men saken rör något mycket djupare än tillsättning av en tjänst som galjonsfigur för landet, nämligen själva samhällskonstruktionen.
En stat kan tillkomma på två principiellt helt olika sätt: ovanifrån som en monarki eller underifrån som en demokrati. I det förra fallet lägger en person eller släkt beslag på ett territorium och förmår befolkningen att underkasta sig och betala tribut till härskaren. I det senare fallet går människorna i ett område ihop som likvärdiga medlemmar och bildar en samfällighet för att hantera gemensamma angelägenheter och skapa mervärde för alla.
Monarki är en av tidernas mest lukrativa affärsidéer. Den har som syfte att skänka makt, rikedom och prestige åt kungen och hans familj – på många andras bekostnad. Drivkraften är viljan att ha mer än andra.
Våld har varit en avgörande metod för kungar genom historien, för att tvinga den egna befolkningen till lydnad, eliminera konkurrenter om makten och erövra nya territorier.
Monarkins metoder har raffinerats med tiden men funktionen är fortfarande densamma: att leva lyxliv på skattebetalarnas bekostnad. Inte ens de allra mest välbeställda storföretagsledare och finansfamiljer – eller statsministern som numera gör kungens jobb att regera landet – kommer i närheten av kungafamiljens flotta livsomständigheter.
Makt är förmåga att få det man vill ha. Kungen har i dag kanske större makt än någon av sina föregångare, utan att maktutövningen innebär någon ansträngning. Han är befriad från den tunga bördan att under press från politiska motståndare och granskande medier styra riket.
På frågan hur den främsta företrädaren för en stat ska utses är svaret givet för en demokrat: av medborgarna i allmänna val där alla är fria att ställa upp på lika villkor. Uppfattningen att befattningen i stället ska förvärvas genom att ärvas inom en privilegierad släkt kan omöjligen vara demokratisk. Det är därför remarkabelt att det i Sverige mer än hundra år efter demokratins genombrott fortfarande finns en stor, om än minskande, andel av befolkningen som stöder monarkin och därmed inte accepterar den fundamentala premissen om alla människors lika värde och rätt.
Människor som visar sympati för antidemokratiska samhällssystem och ideologier möter i vår tid skoningslösa reaktioner. Men monarkister och rojalister är undantag som med flaggviftning, hurrarop och kungssång kan manifestera sitt avståndstagande från demokratins mest grundläggande principer utan att vare sig allmänhet eller media bryr sig.
Per Andersson
”Men monarkister och rojalister är undantag som med flaggviftning, hurrarop och kungssång kan manifestera sitt avståndstagande från demokratins mest grundläggande principer”
