Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Utrikesministern måste agera utifrån krigshotet, inte kartan
På onsdagen konstaterade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att vi på marken inte ser någon nedtrappning från rysk sida – tvärtom ökar Rysslands militära insats. Försvarsalliansen bereder sig för det värsta: att kriget som pågår sedan 2014 i Ukraina eskalerar rejält.
Försvarsministrarna från de 30 Nato-länderna inledde ett tvådagarssammanträdde i Bryssel under eftermiddagen. Sveriges Peter Hultqvist (S) hade kunnat vara med på detta viktiga möte – om vi hade löst medlemskap i Nato. Vi är välkomna om vi vill.
Men på förmiddagen slog utrikesminister Anne Linde (S) fast i riksdagens kammare att regeringen inte har för avsikt att gå med i Nato: ”Den säkerhetspolitiska linjen ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa.”
Hon läste upp 2022 års utrikesdeklaration, som om det vore vilken utrikespolitisk debatt som helst. Deklarationen handlar som vanligt om klimat, feministisk utrikespolitik, kärnvapen, Palestina med mera. Men situationen är långt ifrån normal. Europa står på randen av en våldsam konflikt – militärt, ekonomiskt, politiskt och kommunikationsmässigt. Ingen vet om, när och hur det smäller, men meningsskiljaktigheterna mellan Ryssland och den fria världen är långt ifrån lösta.
Vi måste ta höjd för att Sverige och resten av Europa får leva under ett ständigt och stort säkerhetshot under lång tid framöver. Så den ”stabilitet” som utrikesministern talar om ser helt annorlunda ut nu än tidigare. Världen har förändrats i grunden av Vladimir Putins diktatorsvälde.
”Moderaternas Hans Wallmark låg på bra om vikten att alliera oss med Nato under riksdagsdebatten, men Ann Linde är tyvärr ovillig att ens diskutera saken.”
Det kräver en ny omvärldsanalys, omprövning och agerande. Därför är det bra att försvarsberedningen är återaktiverad och att även den samlades på onsdagen. I den försöker de åtta partierna skaffa sig en gemensam lägesbild och lägga förslag om det framtida försvaret.
Men det finns redan en Natopositiv majoritet i riksdagen. M, KD, L, C och SD röstade i december igenom att Sverige bör uttala en tydlig Natooption – att vi upprätthåller möjligheten att söka medlemskap – i sin säkerhetspolitiska linje. Det kan inte S-regeringen bara strunta i. Lika lite som den kan ignorera att den ryska björnen har rest sig.
Moderaternas Hans Wallmark låg på bra om vikten att alliera oss med Nato under riksdagsdebatten, men Ann Linde är tyvärr ovillig att ens diskutera saken.
Det är också viktigt att aktivt stödja de som nu hotas mest av en attack från Ryssland: de som lever i Ukraina. Liberalernas Joar Forsell argumenterade för att Sverige ska undersöka möjligheterna att förse ukrainarna med vapen så att de ska kunna försvara sig mot en större invasion. ”Ukrainas sak är vår”, eftersom självständiga stater måste få bestämma över såväl sitt territorium som vilka de vill samarbeta med.
Men Ann Linde är dessvärre även mycket motvillig till att exportera försvarsmateriel till Ukraina. Hon gömmer sig bakom myndighetsbeslut och demokratibistånd.
Det håller inte.
Det enda som kan få stopp på Putin är att han inser att omvärlden bjuder rejält motstånd på alla fronter om han går över gränsen.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör
