Att ett vargpar har bildat revir i Skåne kan knappast ha undgått någon – särskilt inte familjen Lövenskiold på Borrestads gods mellan Degeberga och Östra Sönnarslöv. Det här året har det skett flera attacker på hjortar nära och i anslutning till gården.

Men den här gången, natten till lördagen, hade hjorten attackerats på gårdsplanen till ekonomibyggnaderna cirka 150 meter från boningshuset, en plats där barnen ofta leker.

Det väckte förstås stor oro hos familjen och de kontaktade länsstyrelsens vilthandläggare som snart kom till platsen.

– I vanliga fall åker vi inte ut när en varg har tagit en hjort eller ett rådjur, för det är helt enkelt det de äter och det är inget konstigt med det, utan det är om det är ett tamdjur som har angripits som vi åker ut, säger Nils Carlsson, vilthandläggare på länsstyrelsen.

– Men nu var det lite speciellt eftersom det skedde inne på gårdsplanen till ekonomibyggnaderna och det fanns en oro. Därför undersökte vi hjorten och pratade med ägarna, säger han.

Handläggarna började med att titta på angreppssättet, hur djuret har bitits och hur det har ätits.

– Det var väldigt tydligt att det var en varg, det kunde vi konstatera direkt, säger Nils Carlsson.

Vad tänker du om att vargen ger sig in på en gårdsplan, nära byggnader och människor?

– Jag har full förståelse för att man blir chockad och att det känns obehagligt, men det är inte på något sätt onaturligt. På nätterna när allt har lagt sig gör djuren ingen skillnad på skogen och trädgården. Duvhöken tar en duva, räven tar en kanin och rådjuret äter rosor och tulpaner på våra gårdar. Men när man ser en hel hjort på gårdsplanen är det klart att det är ett starkare intryck och känns tuffare.

Nils Carlsson säger att man som människa inte behöver vara rädd för varg och att den här händelsen inte ändrar på det.

– Det finns mer varg i Spanien, Italien, Grekland, Frankrike, Tyskland och Polen än i Sverige, och det har funnits varg länge på dessa platser och samtidigt en total avsaknad av angrepp på människor, trots att människor och vargar stöter på varandra i många olika situationer. Vargen är inte intresserad av människor och brukar aldrig vara aggressiv mot människor. Man ska inte undvika att gå sin promenad i skogen eller plocka bär, det finns ingen anledning att ändra på sitt beteende.

Däremot finns det några saker man kan behöva tänka på om man har hund eller får.

– Det kan finnas en risk att hunden springer iväg när den tycker att det luktar nåt spännande och då skulle den kunna bli angripen av en varg. Har man får finns det också anledning till oro för dem. Man vet att när vargar angriper tamdjur så är det främst får.

Faktum är att det inte finns något känt vargangrepp på tamdjur i Skåne sedan vargparet etablerades i början av året.

– Nej, de har uteslutande levt på hjort och rådjur. Under året har flera hört av sig som har hittat döda nötkalvar och trott att det varit vargangrepp, men i samtliga av de fallen har kalven dött av annan orsak och har sedan blivit äten av räv och fågel, säger Nils Carlsson.

Det är genom angrepp på hjortar och rådjur samt från vargarnas spillning som länsstyrelsen har kunnat fastslå vargarnas dna och därigenom se var de kommer ifrån. Även i det här fallet i Borrestad tog handläggarna dna-prov.

– Vi tog saliv-dna, som det kallas. Det kan bland annat ge oss svar på om både hanen och tiken var på platsen. Det är inte så ofta vi får film eller foto på båda, så det här är ett sätt att följa reviret och vad som händer. Det är viktig kunskap.

Skedde den här attacken inom reviret?

– Ja, reviret är väldigt stort. Det sträcker sig ungefär ner till Fyledalen söderut och sen kanske uppemot Tollarp. Västerut verkar det som att de inte går över E22:an och österut kan man tänka sig att de tar sig nästan ända fram till havet. De rör sig över stora områden och går ofta 2,5 till 3 mil per dygn och de rör sig ofta.

Även om man som människa inte behöver känna sig rädd för vargen, lämnade handläggarna en skrämselutrustning till familjen i Borrestad.

– Det kan göra att det känns bättre, och kan man få vargarna att bli skrämda undviker de förhoppningsvis platsen där det kändes obehagligt. Det är en dosa med en sensor som man kan sätta upp. Går det förbi ett djur för den ett himla liv och det vet vi att vargar inte tycker om.

Nils Carlsson har också tips som kan få det att kännas bättre även om man inte har skrämselutrustning med sig.

– När en varg stöter på en människa gör den nästan alltid likadant, den stannar upp, tittar på människan en liten stund och drar sig sedan iväg, ofta ganska lugnt, nästan högfärdigt. Man ska visa att man är en människa, vargar undviker människor. Man kan tjoa till eller prata. Om man går med en hund i koppel så kan vargen vara så intresserad av hunden att den först inte märker att det är en människa med. Hunden upplevs väl lite som en varg, då de är släkt. Men även där, om man hojtar till eller pratar, så märker de den mänskliga närvaron och de ger sig av. Man får gärna ta foto med mobilen och skicka till oss.

Oron för familjen i Borrestad kvarstår och de säger att de känner sympati för den oro som djurägare i omgivningen kan känna när de snart ska släppa ut djuren på bete.

– Vargarnas närvaro har fått oss att ändra våra vanor, till exempel vad gäller att ta med hundarna på skogspromenader eller låta barnen leka fritt runt gården, säger Ebba Lövenskiold.