Jenny Sonesson: Låt inte de hemska nyheterna traumatisera dig
Runt om i världen rasar fler än 50 krig och stridigheter med ofattbart mänskligt lidande som följd. Förra året dog över 200 000 människor på jorden i väpnade konflikter. Det är den högsta siffran sedan folkmordet i Rwanda 1994, visar en forskningsrapport från Uppsala universitet.
Denna höst har konflikten mellan Israel och Hamas brutit ut efter terrororganisationens fasansfulla attack på civila inne i Israel. Nu faller israeliska bomber över Gaza och dödstalen räknas i tusentals. Kropparna, blodet och skriken finns tillgängliga bara några knapptryckningar bort. Aldrig förr har vi kunnat bevittna krigets vansinne i realtid som nu.
Vi scrollar på våra mobiltelefoner och kan se och höra scener som förr bara ärrade krigskorrespondenter var åskådare till. Det är lätt att känna vanmakt, skuld, ångest och sorg när andra lider. Genom att tvångsmässigt uppdatera flödet känns det som vi gör något, vi vänder inte bort blicken. Men beteendet kan påverka hälsan, varnar den australiensiska psykoterapeuten Diane Young, som är specialiserad på behandling av trauma (The Guardian 31/10).
Sekundär traumatisering är ett relativt okänt begrepp i Sverige. Det innebär en form av psykisk stress som uppstår när man utsätts för traumatiska händelser genom att höra om eller bevittna dem. För att orka vara informerad och empatisk ger Diane Young ett antal rekommendationer. Begränsa nyhetsintag strikt till vissa bestämda tider, scrolla inte konstant. Välj endast nyheter från seriösa källor. Undvik otäcka bilder och detaljerade vittnesmål om lidande, avfölj konton i sociala medier som sprider den typen av material. Praktisera självmedkänsla, stäng av mobilen regelbundet och prioritera ditt välmående. Engagera dig i positiva konkreta handlingar för andra, till exempel volontärarbete, vilket minskar känslan av maktlöshet.
”Praktisera självmedkänsla, stäng av mobilen regelbundet och prioritera ditt välmående.”
Vi vet sedan länge att yrkesverksamma som möter lidande löper risk att bli utbrända och deprimerade. Nervsystemet hos den som upplever sekundärt trauma får påslag av hot trots att det inte handlar om egenupplevda händelser. Att dag ut och dag in ta del av hemska vittnesmål om våld, övergrepp och utsatthet nöter på empatin. När fysiologiska stressreaktioner blir aktiverade om och om igen påverkas vi, till slut kan det få inverkan på den egna världsbilden.
Den norske psykologen Per Isdal har ägnat sitt yrkesliv åt att arbeta med våldsbenägna män. Hans egen utmattning resulterade i boken ”Medkänslans pris” (Gothia 2017). Per Isdal menar att våld påverkar hela samhället med sin brutalitet, oavsett om det sker fysiskt eller psykologiskt, på gatan eller inom familjen.
Självklart måste medborgare följa med i nyhetsrapporteringen för att kunna utkräva ansvar och bilda opinion. Samtidigt måste vi synliggöra konsekvenserna av att överkonsumera medmänniskors lidande via skärmar. Ibland kan den mest radikala handlingen för en bättre värld vara att stänga av nyhetsflödet, ta en promenad i naturen med en vän och påminna oss om att tillvaron också är vacker och vänlig.
Jenny Sonesson är liberal skribent och socionom. Detta är en gästkrönika på ledarsidan.
