Sofia Nerbrand: Varför måste det byggas så mycket fult?

Är det en omlastningsstation från lastbil till godsvagn?

Hur ful som helst ... trots alla floskler och all svada i motiveringen.

Detta är bara ett axplock av de kritiska kommentarerna till Stadsutveckling Lunds inlägg på Facebook. Det handlar om Lund Hage, som återigen har vunnit ett arkitekturpris. Region Skåne har i samarbete med Sveriges Arkitekter Skåne i år valt ut Domkyrkorådets – tja vad ska man kalla det? – ställe för reflektion. Ambitionen är att platsen ska ”kunna erbjuda stillhet och vila men också en plats att umgås på”.

När jag fick pressmeddelandet om utmärkelsen häromdagen lade jag ut ett fotografi på byggnaden på X (tidigare Twitter) med följande fråga: Hur kan detta anskrämliga bygge vinna ett arkitekturpris?!

Marcus Horning, stadsbyggnadsdirektör i Malmö, undrade då om jag hade besökt byggnadsverket och det hade jag inte. Så jag åkte dit med min dotter och hennes kompis för att bilda mig en uppfattning på plats.

Ogästvänligt och fult var de trettonåriga flickornas omdöme. Själv associerade jag till ett Förintelsemonument.

Förvisso är platsen långt ifrån färdig. Tegel- och metallkonstruktionen ligger i Brunnshög, området som håller på att byggas kring forskningsjuvelerna MAX IV och ESS.

Men jag har ändå svårt att se charmen, eller att folk kommer att flockas här i framtiden.

För handen på hjärtat, alla vet egentligen vad som krävs för att människor ska vallfärda till en katedral eller torg: Utsmyckade fasader, skickligt hantverk, färger, tydligt vad som är privat och allmän plats, gärna växtlighet och möjlighet att sitta ner och äta och dricka.

Men det finns gott om döda ytor i moderna stadsmiljöer. Mörka avskalade hus, få serveringar, någon enstaka buske i rostig kruka och grå cementplattor på marken. Samt kall belysning under den mörka årstiden.

Varför kan inte politiker, stadsplanerare, byggherrar och arkitekter skapa vackrare städer?

Det finns många skäl, men jag skulle vilja lyfta fram två förklaringar.

Den viktigaste är att svenska arkitekter i decennier har skolats till att bara rita modernistiska byggnader. Allt som hämtar inspiration från före funktionalismen, som slog igenom för knappt hundra år sedan, anser arkitekter vara pastischer och tillbakablickande. Det enda som man inom kåren får kopiera i parti och minut är funkisen.

Den andra förklaringen ligger i att politiker inte tar sig rätten att ha synpunkter på estetiken. För det ska de sakkunniga – arkitekterna – ha monopol på. Armlängds avstånd ska råda.

Men låt oss syna detta.

Stadsrummet är i högsta grad något som rör allmänheten. Invånarna. Medborgarna. De folkvalda skulle mycket väl kunna ställa krav på att det som uppförs i äldre städer och byar bokstavligen ska förfina. Skönhet bör vara ett mål vid sidan av hållbarhet, ekonomi med mera. Politiska församlingar fattar ju redan beslut om alltifrån buller till hur höga husen får vara.

Och det är en myt att det måste vara dyrare eller svårare att bygga i ”gammal stil”. I många grannländer, såsom Polen, Tyskland och Frankrike, bygger man både enskilda hus och hela nya områden i klassisk stil. Och väldigt många människor uppskattar dem.

Galleria Boulevard och punkthuset vid Hästtorget i Kristianstad borde aldrig ha fått byggas. Lokala politiker borde i stället använda den komparativa fördel som staden har: en fantastiskt vacker äldre stadskärna. Bygg mer av den varan.

I motiveringen till att Hage Lund får Skånes arkitekturpris står det: ”Med sin starka identitet blir projektet en förebild för det offentliga rummet, och ett tillvägagångssätt för att skapa god stadsgestaltning.”

Bevare oss väl.

Jag är säker på att många med mig längtar efter något som i dag är högst ovanligt: nyskapande och vackra byggnader som tar intryck från äldre stilar. Art deco, jugend, renässans, barock, allmoge.

Allt som byggs och belönas måste inte vara funkis i fyra nyanser av grått.

Hela motiveringen:

”Med sin höga ambition kring arkitektur och rumslig gestaltning pekar Lund Hage på en ny metod för platsutveckling i Skåne, och i Sverige. Här har arkitekterna arbetat med ett starkt gestaltningskoncept för att skapa en helhetsupplevelse i skala, rumslig sekvens, material och uttryck. Gestaltningen och öppenheten i denna första etablering på platsen blir något som framtida etableringar behöver relatera till vilket i sig ger projektet en integritet och stärker platsens värde. Lund Hage utvidgar hållbarhetsfrågan. Här skapar man inte hållbarhet genom fördefinierade modeller eller normer, utan snarare genom ambitionen att bygga kultur som kan fortleva på platsen. Lund Hage uppmuntrar till innovation och samtal om alternativa utvecklingar av dagens samhällsbyggande i Skåne. Med sin starka identitet blir projektet en förebild för det offentliga rummet, och ett tillvägagångssätt för att skapa god stadsgestaltning.​”