Christer Nylander: Jag har funderat på att byta namn
För en vecka sedan funderade jag på att byta namn. Tidigt på morgonen kom ett glatt meddelande från en bekant som tackade för en klok artikel som jag hade skrivit i hennes lokaltidning.
Men det var inte jag som hade skrivit den. Jag har en namne som ibland skickar artiklar till insändarsidor. Ibland har folk trott, liksom vännen häromdagen, att jag har föreslagit att man ska avskaffa alla ideologier, förstatliga alla tidningar och tvinga folk att odla gräs på taket.
När vänner blandar ihop mig med min namne och hans åsikter har jag ibland funderat på att byta namn. Jag har övervägt några olika varianter. Kanske sätta in en extra bokstav mellan för- och efternamn? Vilken i så fall?
Numera spelar sammanblandningen inte så stor roll, det var värre förr när jag var aktiv politiker. Så jag bryr mig inte om att ändra namnet, trots allt.
Mitt lilla privata bekymmer tangerar ett par frågor som blir allt viktigare. Hur vet man att avsändaren av ett budskap är den man tror? Hur vet man vem och vad man ska tro på?
Vem var det till exempel som låg bakom den fruktansvärda detonationen på sjukhuset i Gaza? Var det en medveten handling av Israel eller ett misstag av terrororganisationen Hamas? Hur går det egentligen med Ukrainas motoffensiv? Kan det verkligen vara sant att en riksdagsledamot från SD önskade att en svensk förre detta statsminister skulle skadas i samband med terrordådet i Bryssel?
”Gamla auktoriteter har fallit.”
Just det senare har bekräftats genom att partiet kommenterat att det är trams att bli upprörd över inlägget, inte att det var fel av SD-politikern. Vad gäller sjukhuset i Gaza finns det olika rapporter. Ofta, men inte alltid, beror skillnaden på vilken sida man håller på i konflikten. Ryssland å sin sida fortsätter sprida falska nyheter om kriget i Ukraina.
Sanningen har alltid varit ett av krigets första offer, men nu är vi på väg in i en ny tid. Vi kommer de närmaste åren att dränkas av AI-genererade texter, bilder och filmer där det är svårt att veta om de är sanna eller inte.
Förr var det enkelt. Man lydde kejsaren och påven. Senare litade man på det läraren, läkaren och prästen sa. Så är det inte längre. Gamla auktoriteter har fallit. Nu måste man förtjäna sin auktoritet. Det är bra. I alla fall om den förtjänas genom att personen har kunskap och förstånd. Men att man har kunskap i ett ämne innebär som bekant inte att man kan allt om allt.
Auktoritet som förvärvats kan snabbt undermineras av egna misstag men också av illasinnade attacker och påhittade nyheter. Hur kan ett demokratiskt samhälle hantera detta?
Det kommer att bli helt avgörande att vi vårdar ett vettigt samtalsklimat och värnar en fri resursstark journalistik och forskning. Förhoppningsvis kan de stora nätjättarna ta ett större ansvar. Vi måste också fråga oss om det vi ser är rimligt och försäkra oss om att det vi själva sprider vidare är sant.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
