Bor i stanken av varandras avföring på nya häktet
Svensk kriminalvård klappar gärna sig själv på ryggen med att man är en human kriminalvård där rehabiliteringen av klienterna är i fokus. Man jobbar hårt med att förbättra det klientnära arbetet, att bryta isolationen, och att försöka minimera att klienterna lider onödiga men på grund av deras frihetsberövning.
Allt detta låter bra på papper, men realiteten av en klients liv är att den fysiska kontakten med kriminalvårdare endast utgör några enstaka procent av deras tid på ett häkte. Den överväldigande majoriteten av tiden spenderar dom på sina rum, det är där deras erfarenheter av att vara frihetsberövade tar rot.
Med detta i åtanke borde väl en human kriminalvård, måna om att främja klienternas rehabilitering, prioritera utformningen av klienternas rum? Man skulle kunna tro det, men hur nära jag än granskar det nya häktet i Kristianstad kan jag inte se ett spår av den här prioriteringen.
I det nya häktet förekommer det ofta att två klienter delar rum med varandra. Dessa rum är inhumant små för två personer; mindre än 10 kvadratmeter. Men problemet är inte den begränsade ytan lika mycket som det är avsaknaden av ett badrum. Vart går klienterna på toa? Det är det som är det finurliga, dom behöver inte gå någonstans. Toaletten är nämligen precis där, på ett bekvämt avstånd om ungefär en halvmeter från sängarna.
Hur tänker man som en human kriminalvård när man designar ett rum på det här sättet? Vart finns det humana i att tvinga människor spendera 23 timmar om dygnet i varandras toaletter? Och vad spelar det för roll om kriminalvårdarna har ett trevligt och humant bemötande gentemot klienterna när de delar ut frukost, lunch, och middag, om klienterna sedan tvingas äta sin mat i stanken av varandras avföring? Det är varken rättvist mot klienterna som tvingas att utstå detta, eller mot kriminalvårdarna vars statliga uppdrag motarbetas av sin egen arbetsgivares inkompetens.
En studie som gjordes i England och Wales 2022 av Schliehe och Crewe, publicerad i ”The British Journal of Criminology”, fann att den delade miljön på rummen kan vara källan till såväl trygghet och värdighet, som uselhet och förödmjukelse. Säg mig, om du var en klient på ett av Sveriges bästa häkten, häktet på den gamla godsbangården vid centralstationen i Kristianstad, vilka av dessa känslor hade ditt nya hem på 10 kvadratmeter med inbyggd toalett framkallat hos dig?
Sebastian Näsström
”Och vad spelar det för roll om kriminalvårdarna har ett trevligt och humant bemötande gentemot klienterna när de delar ut frukost, lunch, och middag, om klienterna sedan tvingas äta sin mat i stanken av varandras avföring?”