Budorden på klassrumsväggen positivt för ordningen i skolan
Nästan 40 procent av 15-åriga elever uppger att det nästan alltid är stökigt i skolan. Orsaken uttrycker hon: ”Svensk skola har länge präglats av en destruktiv och relativistisk kunskapssyn, där man nedvärderat lärarens auktoritet och strävat efter likvärdighet.”
Jaenson slutar artikeln: ”De politiker som har skapat dagens skolsituation – och de som fortsätter upprätthålla den – bör placeras i skamvrån.” Dock går hon inte in på någon närmare historik.
Vid förra seklets början styrdes undervisningen av ”Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor, (kungl. Maj:t 1900)”.
Denna plan var dock en nagel i ögat på det då alltmer dominanta Arbetarpartiet Socialdemokraterna, eftersom kristendomsämnet och Luthers katekes hade en central roll i undervisningen. Marxismen var Arbetarpartiets ledstjärna och när deras Värner Rydén blev ecklesiastikminister 1919 avskaffade han katekesen i skolan.
Men katekesen innehöll de kristna budorden. Till exempel det fjärde som talar om att hedra föräldrar och överhet. Den talar inte om likställighet mellan elever och lärare. I en delstat i USA har man nu infört att de kristna budorden ska sättas upp väl synligt i varje klassrum, vilket torde verka positivt för ordningen skolan.
Den socialdemokratiska partikongressen 1944 tillsatte en skolkommission där Alva Myrdal och Stellan Arvidsson får ledande positioner. De ser till att det pedagogiska fokuset flyttas bort från lärarens auktoritet till elevens intresse. Grupparbeten och individualisering är viktiga moment i undervisningen.
”Arvidsson snedvrider här ordet ”objektiv”, som först avsågs som neutralt till olika livsåskådningar.”
Arvidsson strävade efter att få bort morgonandakter och kristendomsämnet från skolan, vilket han dock inte lyckades med enligt slutdokumentet från nämnda kommission. Detta på grund av ledamöter från dåvarande Högern, Bondeförbundet och folkpartiet röstade nej till det, skriver Per Ewert i sin bok ”Landet som glömde Gud”.
1950 beslutade riksdagen öppna vägen för ett nytt skolsystem, där folkskolan ersätts av en nioårig enhetsskola. Dessförinnan hade Arvidsson (då läroversrektor i Hudiksvall) samlat 72 skolledare och lärare till en kurs i hur Sveriges nya skola kunde genomföras. Detta utan något som helst uppdrag eller medgivande från regeringen. Och han sände ut inbjudningar till försöksverksamhet – en tjuvstart.
Planen var tydligen att föregripa riksdagsbeslutet. Arvidsson skriver i sin bok Enhetsskolan, att undervisningen måste vara objektiv och inte får påverka eleverna till en starkare tro och tillägger att undervisningen även ska innehålla kritik av den kristna livssynen. Arvidsson snedvrider här ordet ”objektiv”, som först avsågs som neutralt till olika livsåskådningar.
1967 blir Olof Palme ecklesiastikminister. Han beskriver den nya skolan och anknyter till den redan då aktuella debatten om disciplinproblem i skolan och sade att relationerna i skolan inte ska vila på lydnad och upprätthållande av disciplin.
De här nämnda (S)kolpolitikerna, som ursprungligen ligger bakom dagens skolsituation borde enligt Jaenson placeras i skamvrån.
Assar Björkvald
