Israels illegala ockupation är en grym verklighet – ingen illusion

Ockupationen har pågått sedan 1967. En ockupation ska endast vara tillfällig och ockupanten får inte flytta sin egen befolkning till det ockuperade området. Därför är de israeliska bosättningarna med över 700 000 invånare illegala.

Reglerna för ockupation finns i krigets lagar (Genève- och Haagkonventionerna) och de ska tillämpas oberoende av motstånd. Ockupanten har ansvar för civilbefolkningens liv, hälsa, egendom och uppehälle. Befolkningen ska behandlas som skyddade personer. Kollektiv bestraffning, inhuman behandling och förstörande av egendom är förbjudet. Israel uppfyller inte någon av sina skyldigheter som ockupationsmakt utan bryter konsekvent mot folkrätten.

Det är internationell rätt och folkrätt som är relevant i sammanhanget. Dessa gäller i det ockuperade området, som inte benämns med geografiska namn ur bibeln utan rätt och slätt Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem – det vill säga det ockuperade palestinska området.

Desmond Tutu, Ärkebiskop emeritus och Nobelpristagare, använde rätt uttryck när han sade: ”Jag har varit i det ockuperade palestinska området, och jag har sett de etniskt segregerade vägarna och bostadsområdena som påminde mig så mycket om det vi upplevde i Sydafrika under det rasistiska apartheidsystemet.”

I juli i år slog den Internationella domstolen i Haag fast att Israels ockupation och de israeliska bosättningarna är olagliga samt att Israel gör sig skyldigt till apartheid. Vi fortsätter att lita på internationell expertis inom juridiken och att åberopa de regler som världssamfundet fastställt inom folkrätt och internationell rätt. Det är det rättesnöre som alla borde hålla fast vid. Endast så kan mänskliga rättigheter respekteras och en rättvis och hållbar fred uppnås.

Kerstin Dahlberg

Yvonne Fredriksson

Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad