Kommunerna behöver inte bli större – ta bort regionerna istället
Det som följer har tidigare tagits upp av undertecknad men tanke på det som händer i våra kommuner och särskilt i våra sekundärkommuner (landsting) synes det än mer angeläget att frågan återkommande belyses. Rapporter i media om oegentligheter och tillkortakommanden i våra kommuner tycks öka, inte minska.
I samband med 1862 års kommunförordningar indelades landet Sverige den 1 januari 1863 i cirka 2 500 primärkommuner. Efter kommunsammanslagningar har vi nu 290 kommuner med ett genomsnittligt invånarantal på cirka 30 000.
Norge har som jämförelse 434 kommuner med ett invånarantal på i snitt 10 000.
Sverige har med sitt genomsnitt på 30 000 invånare Västeuropas största kommuner näst efter de brittiska och portugisiska.
Vi har en så kallad representativ demokrati i Sverige med kommunalt självstyre.
Då våra västerländska demokratier har sitt ursprung i antikens Grekland och är knutna till Platons Staten finns anledning till en kort historisk tillbakablick. Dom grekiska stadsstaterna att jämföra med våra kommuner var små och bokstavligt talat överblickbara. I det kuperade Grekland kunde sannolikt hela stadsstaten med dess gränser ses från närmsta bergstopp. Det betydde att invånarna i stadsstaterna kunde samlas och gemensamt fatta beslut. Detta genom direktstyre utan valda representanter.
”Det räcker säkert med två ”väl” fungerande parlamentariska nivåer särskilt som landstingen eller regionerna aldrig tycks ha fått någon rejäl folklig förankring.”
Bertrand Russel en sentida (död 1970) filosof, författare och nobelpristagare nämner i detta sammanhang Schweiz med ett styrelseskick som kan betecknas som direktdemokrati. Medborgarna i vissa kantoner (kommuner) samlas där än i dag för att medelst handuppräckning besluta om sina angelägenheter. Något som i undertecknads ögon förefaller vara demokrati i dess djupaste bemärkelse och något eftersträvansvärt.
Ordet demokrati är sammansatt av dom grekiska orden demos (folket) och kratos (styre). Demokrati skulle då kunna sägas vara folkstyre eller folkvälde. Detta folkstyre synes bäst komma till sin rätt i den ”lilla” överblickbara kommunen.
Rune Premfors, professor i statsvetenskap med mera, talar om kommuner och kommundelsnämnder med ett riktmärke på 10 000 invånare. Undertecknad gräsrots idealkommun är i Platons och Sokrates anda ännu mindre och kan då ge än större möjligheter för varje medborgare att deltaga i beslutsfattandet.
Dagens politiska etablissemang talar om behovet av än större kommuner med än större avstånd mellan väljare och beslutsfattare som följd. I detta sammanhang pekar politikerna på att denna ”centralisering” av beslutsfattandet är nödvändig av ekonomiska skäl. Denna argumentering delas inte i något avseende av undertecknad.
Den dag vi försöker ”rationalisera” demokratin är den på väg att tyna bort och lämnar plats för ett skräckscenario vi dessvärre genom historien sett upprepa sig.
Det politiska etablissemanget talar gärna om besparingar. Nåväl, med demokratiskt väl fungerande (primär)kommuner med ett riktvärde på 10 000 invånare och vår riksdag kan vi säkert med besparingar som följd avskaffa regionerna (sekundärkommunerna).
Det räcker säkert med två ”väl” fungerande parlamentariska nivåer särskilt som landstingen eller regionerna aldrig tycks ha fått någon rejäl folklig förankring.
Fördjupa demokratin‚ lär av historien och lyssna på professor Rune Premfors när han talar om kommuner och kommundelsnämnder med ett riktmärke på 10 000 invånare.
Vi gräsrötter lär av historien att våra politiker inte tycks vilja lära sig någonting av historien.
Ronny Larsson i Kvistalånga
