Lämnar vården efter åratal av försämringar

Sedan kom minutstyrningen. Det slogs larm om att det redan inom hemtjänsten var ett kritiserat arbetssätt – att vår tid hos vårdtagarna inte ska räknas i minuter och sekunder, att vi inte ska jagas med tidtagarur när vi ska ta hand om människor. Det upplevdes som att personalen inte hade förtroende att göra sina arbetsuppgifter om de inte var tvungna att kvittera dem på en lista varje dag. Vi protesterade, sa att det skulle gå ut över vårdtagarna. Men man lyssnade inte på oss, och minutstyrningen infördes.

Sedan införde man ett nytt dokumentationssystem, där vårdpersonal dokumenterar på ett ställe, och legitimerad vårdpersonal dokumenterar på ett annat, och vi inte kan läsa varandras anteckningar. Personalen slog larm förstås. Vi kan inte längre se om några vårdåtgärder införs, om någon blivit vaccinerad, om sköterskan varit hos någon. Kommunikationen mellan aktörerna har strypts. Vi protesterade, sa att det inte finns någon patientsäkerhet i detta. Att det bara är en tidsfråga innan det inträffar en Lex Maria, eftersom vi inte längre kan se vad som händer med våra vårdtagare.

Men man lyssnade inte på oss, och systemet ligger kvar.

Sen kom bemanningshandboken. Man vill begränsa personalens möjlighet att ta ledigt. Dela upp semesterperioderna i fem delar, låta chefen avgöra om man ska få sjukersättning. Det blev protester, förstås. Kommunchefen visste inte vad det handlade om. Omsorgsnämndens ordförande lovade bättring men tog tillbaka det kort därefter och hävdade att vi ”gjort en höna av en fjäder”. En namninsamling som krävde att kommunen lyssnar på sin vårdpersonal anordnades, och över 700 personer skrev på.

Denna gången tänker jag inte stanna kvar och se om de lyssnar på oss. Nu lämnar jag skeppet.

Uska 37