Mysteriet med den försvunna bronsspiran

Från ett av de stora skyltfönstren reflekteras minnesstatyn över Filip Oliks. Dess spira, som jag fann avbruten och på marken, men hel och tillsynes lätt att få åter på plats som sin del av verket, har ännu ej återställts.

Det var i slutet av sommaren som jag fann felet och tog självsvåldigt med spiran, först till Kristianstadsbladet som visade ointresse (jag hade inte bokat tid), sedan till kommunhuset, där först en, sedan två av dem till allmänhetens tjänst varande personal, tog emot mig misstroget och med misstänksamma blickar: -En galning med en tung bronsspira i högsta hugg. Då jag inte hade all tid i världen överlät jag spiran - efter att tydligt förklarat vad det var jag hade med mig, varifrån den kom och var en eventuellt intresserad kunde finna minnesstatyn – till de båda misstrogna.

Kylan biter i kinderna, jag ökar på stegen och kommer straxt till en annan av stadens gudsförgätna platser: Hästtorget. Där ståtar ett flera meter högt och tillika tjockt beläte, som enligt en granne, prästklädd på väg till kyrkan, skall föreställa en tomte. Någon, vem vet, inte jag, har köpt in, och där vid torget fått för sig att den skulle förgylla julen för oss, klentrogna, som trott att julhelgen skulle minna oss om ett flyktingpar från Judeen och Galileen - såväl hem- som papperslösa - men som fann ett stall och en krubba för sin son att födas till världen i.

Belätet vid torget, tomten, är sannolikt inte billig: kostnaden för inköp, transport, montering, nedmontering och transport till tippen (i bästa fall), överstiger vida, och mer därtill, kostnaden för att få Oliks spira på plats.

I Kristianstad, vågar jag påstå, finns det mer än en skicklig hantverkare/konstnär, som för ett i sammanhanget blygsamt arvode, kan restaurera och återställa Filip Oliks minnesplats.

Givet att spiran inte försvunnit in och ner i den överfyllda låda för obegripligheter som någon är chef över.

Jörgen Andersson