Paradtorget med Stora Kronohuset som skydd mot norr
Den latinska texten, Legibus et Armis, ”Åt lagar och vapen” ger etisk mening. Det är ett valspråk mellan två ämbetsverk. I östra delen huserade en gång Hovrätt för Skåne och Blekinge och i den västra Wendes Regemente. Idag byggnadsminne av empire som ger symmetri där den vackra fasaden ger olika intryck vid olika solljus. Låt oss börja i Maj 1821. Carl XIV Johan var kung i Sverige adopterad som general från Napoleons armé med titel marskalk.
Lärde sig aldrig svenska, enväldig och fransk i sina manér. Trotsade ständer och grundlag. Sände sin son Oscar till Kristianstad för att inviga hovrätten Kronprinsen fick order från sin far, staden är ingen provins det är ett kungarike. Enda garnisonsstad utanför Stockholm som har högvakt. Hovrättens presidium skulle ha rum i Fortifikationshuset i 20 år staden väntade på sin prins.
Man hade dekorerat med äreportar, eklövsrankor och fanor. Efter salut med kanonskott tågade en vald procession till kyrkan. Där höll biskop Faxe Te Deum eller kyrklig lovsång med inledning Dig Gud vi prisa. Kronprins Oscar fann dagen vacker men tröttsam. Ceremonin tog nio timmar.Två dagar senare meddelade han sin far Carl Johan att biskop Faxe höll en predikan märklig åtminstone genom sin längd.
Stora Kronohuset stod färdigt 1841. Hovrätten flyttar först in, militären senare. Ordning efter rang man delade huset strikt efter regler. Juristerna var förmer än officerarna. Åter en episod med kyrkogång. De lagkloka först, hovrättens president med följe, överste med sällskap efter översten trängde sig för nära hovrättens halte notarie. Han vinkade då bakåt med handen och sa. Någorlunda efter rang herr överste, någorlunda efter rang.
Jurist av sådant slag hade dock rätt att bära blå frack med hovrättens mässingsknappar, men ingen använde sig av det i sällskapslivet. Wendister hade snören och fransar i sina uniformer. På 1880-talet fick alla artillerister enhetlig uniform. Med det försvann ett betydande hantverk Snörmakare med rätt att göra tofsar och fransar.
Bengt Svensson
Kristianstad
”Lärde sig aldrig svenska, enväldig och fransk i sitt maner. Trotsade ständer och grundlag. Sände sin son Oskar till Kristianstad”
