Resultatbaserade chefslöner fungerar inte bland politiker
Har följande exempel. Mellan 2006 och 2014 styrde Alliansen vår kära region. 2009-2014 hade vi ett regionråd för kollektivtrafiken, vid namn Mats Persson. Tyvärr fungerade kollektivtrafiken även på den tiden om möjligt ännu sämre än i dagsläget. Hade ett otal insändare angående eländet på den tiden och erhöll ofta svar från herr Persson. ”Det skall vara skönt, grönt och lönt att åka kollektivt.” Helt rätt, men så var det inte. Och har inte blivit.
Statistik från EU visade, att mellan åren 2007 och 2013 investerades 2,94 procent av BNP i infrastrukturen i Sverige. Genomsnittet för övriga länder var 5,75 procent. Och hela tiden pågick en ständig privatisering av allt runt järnvägen.
”Med tanke på herr Perssons vanskötsel av kollektivtrafiken som ansvarigt regionråd, hade man förväntat sig ett kliv neråt i karriären. Men så fungerar det som bekant inte i det politiska livet.”
Till valet 2014 lanserades så höghastighetstågen med tillhörande nya bansträckningar. När jag i en insändare undrade om man inte borde lösa befintliga problem innan man satsade 400 miljarder på höghastighetstågen, erhöll jag ett väldigt trevligt (?) svar: ”Det behövs både underhåll av järnvägen idag och satsningar på bättre kommunikationer i framtiden.”
Som alla vet uteblev satsningen på höghastighetstågen, och regeringsmakten förlorades för Alliansen. Med tanke på herr Perssons vanskötsel av kollektivtrafiken som ansvarigt regionråd, hade man förväntat sig ett kliv neråt i karriären. Men så fungerar det som bekant inte i det politiska livet. Han sparkades uppåt och blev riksdagsman. Har under åren suttit som ledamot i olika utskott. Från 2022 är han som bekant utbildningsminister.
Detta har vi läst och hört om hur många gånger som helst. Sparkas man inte uppåt, erhåller man som politiker avgångsvederlag på från några hundratusen till miljoner. Kalle Svensson, snickaren som inte fick samma vinkel på takstolarna, fick vackert gå. Var chefen hygglig fick han övergå till kvasten. Men Kalle var ju ingen politiker. Resultatbaserade chefslöner hade varit bra, men fungerar inte bland politiker.
Kay Lönnqvist
