S värnar hellre systemet än individens utveckling

Majoriteten har lagt fram ett uppdrag som sätter ett mycket högt ställt mål gällande antalet hushåll i Kristianstad i beroende av bidrag. Målet är satt till 1 procent av antalet vilket innebär en sänkning från 743 hushåll (oktober 2023) till 400 vid årets slut.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken har och är fortfarande ett lappande och lagande av system från en svunnen tid. För att exemplifiera kan nämnas vittnesmål från individer som har SFI som insats. Myndigheten (Arbetsförmedlingen) har i sina riktlinjer att det är en heltidssysselsättning med SFI trots att det bara är 15 timmar i veckan. Deltagarna undrar varför de inte kan jobba, eller ha andra insatser resten av tiden, får de svaret att det inte är så systemet är konstruerat.

Arbete och välfärdsförvaltningen i Kristianstad är skickliga på att arbeta utifrån individens förutsättningar och skapar möjligheter att på ett framgångsrikt sätt utifrån verktygen som finns till hands. Majoriteten har under 2023 analyserat frågan och kan konstatera att de verktyg, riktlinjer och informella beslut som finns, eller har fattats, utgör en begränsning för att ta nästa steg i utvecklingen. Majoriteten vill återigen betona sitt grundmurade förtroende för förvaltningens samlade kompetenser. Uppdraget är således inte lagt utifrån att förvaltningen inte uppfyller sitt grunduppdrag, tvärtom, det är det goda arbetet som utgör grunden för vidare utveckling. Det är med den bakgrunden vi nu vänder på resonemanget. Vi öppnar för förvaltningen att söka nya vägar och även kravställa politiken. Det senare är viktigt, politiken ställer nu alltså krav på förvaltningen att kravställa politiken. För att förvaltningen skall kunna lyfta ytterligare behöver politiken göra sin del.

Bidragsberoende skapar ett utanförskap som är dåligt för samhället och ödesdigert för individen. Minskat bidragsberoende är inte en sparåtgärd, utan en frihetsfråga för individen. Den som är i bidragsberoende är inte fri. Vi vill att fler barn ska se föräldrarna gå till jobbet och fler kunna känna stolthet i att avsluta veckan med fredagstacos, inköpt för egna intjänade pengar. Socialdemokraterna tar alltså avstånd från en politik som strävar efter att ge fler individer möjlighet att leva ett liv fritt från bidragsberoende.

Det är beklagligt att Socialdemokratin värnar mer om systemet än individen. Samtidigt förstår vi att det går emot den Socialdemokratiska doktrinen, som består i att inte se verkligheten som den är, verka för att gömma och glömma problem, möta alla utmaningar med passivitet. När nu vi i M, SD och KD har viljan, modet och förmågan att på riktigt göra jobbet, bemöts det med en skräckslagen socialdemokrati som står inför att politiken framgent, på riktigt, skall behöva göra något. Varför Socialdemokraterna är så måna om att kedja fast medborgare i utanförskap och bidragsberoende kan var och en bara spekulera i.

Richard Berggren (M)

Carl-Henrik Nilsson (SD)

Bodil Thuresson (KD)

Arbete och Välfärdsnämnden

Kristianstads Kommun