Skånes skogar behöver brinna i sommar

Bränder är en naturlig del i skogens dynamik och har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Förr var skogsbränder relativt vanliga och återkom regelbundet på många marker. Med det moderna samhällets brandbekämpning har skogsbränderna minskat i antal och omfång. Det har bidragit till att växter och insektsarter som är beroende av bränder har blivit hotade.

I dag är kontrollerad naturvårdsbränning en viktig åtgärd för att gynna vissa arter. I brandfältet efter en naturvårdsbränning uppstår ett rikt, myllrande liv. Det finns flera arter som är specialiserade på att leva i brandfält. Mest känd är örten svedjenäva som blommar när det har brunnit och vars frön kan ligga i marken i över 100 år i väntan på nästa brand. Ett annat exempel är den sotsvarta praktbaggen som aktivt söker upp brandfält att flyga in och para sig i.

Sammanlagt är ett fyrtiotal insektsarter starkt gynnade av brand. En mängd svampar, mossor, lavar och kärlväxter gynnas också av den störning som branden innebär. Därutöver är den nya skog som växer fram efter en bränning mer skiktad med mer lövträd och buskar. Den nya skogen lockar i sin tur fram fåglar och betesdjur.

Som skogsägare kan vi göra flera olika saker för att stärka skogens naturvärden, men det är få åtgärder som ger så snabb utväxling på den biologiska mångfalden som att bränna skog.

För att naturvårdsbränningar ska kunna genomföras måste förutsättningarna vara de rätta. Det ska vara torrt i marken och luftfuktigheten ska vara under 50 procent. Antalet möjliga bränningsdagar är begränsade under sommaren och efter den 15 augusti är de sällsynta.

Före en naturvårdsbränning görs omfattande förberedelser. Exempel på åtgärder är att en skotare kör längs begränsningslinjen för att trampa ner mossan och att de naturvärdesträd som inte får skadas av branden bevattnas rejält. Själva bränningen tar många timmar och under den tiden arbetar flera personer med motorpumpar och slang för att begränsa branden till utmärkt område. Eftersläckningen pågår sedan i flera veckor.

Tyvärr har vi just nu en stor utmaning i att det inte finns tillräckligt många utbildade bränningsledare.

Om du känner någon som kan vilja göra en insats för den biologiska mångfalden i Skåne så kan du gärna tipsa den personen om att bli bränningsledare.

Jag vill också varmt rekommendera dig att gå ut i det brända området efter en naturvårdsbränning för att observera det nya liv som uppkommit i sviterna av branden. För det är just vad naturvårdsbränningar är – en ny möjlighet för liv att ta plats i Skånes skogar.

Helene Andersson

Naturvårdsspecialist, Holmen Skog