Storm i vattenglas och storm på allvar

”Det är oförsvarligt att göra folk rädda” ekar nu i medierna. Men rädsla är en viktig känsla. Rädsla har genom hela människas utveckling varit av avgörande evolutionär betydelse för hennes överlevnad. Se bara på covidpandemin. Där var rädslan en viktig mekanism. De som förnekade pandemin och/eller effekt av vaccination drabbades värst.

Förmågan att ta till sig det vi bör hålla för sant, och att handla utifrån det så kända, är livsviktig. Och det gäller i hög grad om vägen dit går över rädsla. Att stänga inne rädslor genom att förneka sanningar är både dumt och olyckligt.

Om rädslan är avgörande för att undvika krig och pandemier, fungerar den inte alltid. För drygt tre år sedan drev USA:s president Trump på för genomförande av ett statskuppsförsök mot världens största demokrati. Samme man är nu i full färd med att åter försöka erövra världens mäktigaste ämbete. Vilken rädsla i Sverige väcker då Trumps utrikespolitik? I Trumps ideologi är bland annat följande mycket illavarslande:

Han ”skiter” NATO, visar tydligt ointresse för NATO och allierade i Europa.

Han tycker det var ”genialt” av Putin att invadera grannlandet Ukraina.

Han anser att Xi Jinping är ”en väldigt smart man” då han kontrollerar 1,4 miljarder kineser ”med järnhand”, ”en briljant kille”.

Han gick på tvärs mot världen i klimatfrågan, lämnade Parisavtalet, och ökade på oljeutvinningen.

När kommer svensk politik och media att på allvar börja förbereda för, och informera om, det som med rätt stor sannolikt förestår i världspolitiken? Och varför klarar man inte av att ingjuta krismedvetande om det största krig vi har att föra, det mot den accelererande förstörelsen av klimatet och en snabbt utarmad biologisk mångfald?

Det var trots allt redan 1896 - alltså 128 år sedan! - som den förste svenske nobelpristagaren, kemisten Svante Arrhenius, beskrev och varnade för den klimatkris vi nu är mitt uppe i på grund avökande koldioxidutsläpp!

Crister Albinsson