Svenska lantbruket en omistlig del av vårt försvar
Mats Loman måste drömma sig tillbaka till ett tidigare århundrade, där det verkligen förekom klasskamp, till stort elände för de många gånger livegna bönderna. En tid, vill jag tro, ingen andra än Mats Loman kan önska skall återkomma.
Dagens fria bönder driver rationella lantbruk, med stora förvaringsanläggningar i form av siloanläggningar, bageri -och slakteriföretag över en stor del av Sverige, mycket tack vare böndernas föreningsgemenskap, sedan fler än hundra år, i organisationer, som de olika Lagerhusföreningar, LRF och Svenska Lantmännen. Dagens lantbruk i Sverige, drivs med rationell metodik och ständig utveckling.
De flesta branscher i Sverige har skapat organisationer för att på detta vis ha intressegemenskap, utbildning och kunskapsinhämtande för medlemmarna, exempelvis Svenskt Näringsliv och Företagarna, som är stora företrädare för den tillverkande industrin och hantverksföretagen.
Med en hög genomsnittsålder bland dagens lantbrukare, är det viktigt att unga intresserade lantbrukare utbildar sig för att ”ta över” ansvaret för den alltid nödvändiga, men ofta kritiserade, livsmedelsproduktionen.
I sitt inlägg visar Mats Loman att han icke har mycket kunskap om våra moderna lantbruksföretag, och deras organisationer, som tillsamman byggt vårt lands ”spiskammare”, i såväl fredstid, som i kris -och krigstid.
Att livsmedelsproduktionen ständigt fungerar tillfredsställande är oerhörd viktigt för Sverige som helhet, såväl under fred som i krig. Krig kan med krigshetsarna i Moskva, tyvärr icke uteslutas. Ordförandena kommer och går. Skall nästa påhopp på Böndernas bristande klasskampvilja kanske bli på Lantmännens ordförande Per Lindahl?
Svend E. Pedersen, Åhus
”I sitt inlägg visar Mats Loman att han icke har mycket kunskap om våra moderna lantbruksföretag, och deras organisationer,”
