Vår historia med Ukraina förpliktigar

Nyligen orsakade Putins robotar ett fruktansvärt blodbad i staden Poltava med över 50 döda och mer än 200 skadade. För 16 år sedan önskade Poltava bli vänort till Kristianstad, som tackade nej till erbjudandet.

Poltava kunde varit vänort • Publicerad 7 september 2024

Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Efter den massiva ryska robotattacken mot Poltava i tisdags, påminner skribenten om att den ukrainska staden önskade bli vänort med Kristianstad för 16 år sedan. Då tackade Kristianstad nej.

Den fleråriga ukrainska frihetskampen i Kristianstad för drygt 300 år sedan förpliktigar. Bakgrunden den gången var Karl XII beslut att, efter nederlaget vid Poltava 1709 och den fleråriga landsflykten i Bender, återvända hem.

Då hade hans allierade, kosackhövdingen Filip Orlik och hans följe, inget annat val än att följa den svenske kungen och gå i landsflykt. Uppehållsort för dem blir Kristianstad under närmare fem år, från december 1715 till oktober 1720 (den uppsatta minnestavlan i Kristianstad anger fel årtal).

Annons

Den flyktingskara som Kristianstadsborna välkomnade bestod av Orliks familj, hustrun och sju barn, en stor del av den ukrainska regeringen, en hovstab med bland annat ortodox präst, generaldomare och standarbärare, ett antal tjänare och flera ukrainska kosacksoldater. Totalt räknade sällskapet 39 personer.

Under Orliks tid som landsflykting i Kristianstad kom Allön att bli något av ett centrum för den ukrainska självständighetskampen mot Ryssland och tsar Peter, en envåldshärskare av Putins kaliber. En del betraktade på den tiden Kristianstad som provisorisk huvudstad för Ukrainas kamp mot den påtvingade ryska överhögheten.

Karl XII stupar 1718. Orlik står nu utan kungligt beskydd och tvingas lämna Allön, senare också landet. Men till livets slut fortsätter Orlik utomlands sin kamp för Ukrainas självständighet. Flera av hans till Kristianstad flyktade regeringsmedlemmar råkar illa ut, kidnappas av ryska agenter, förs till Ryssland och avrättas. Alltså samma metoder som Putin använder sig av i dag.

Företrädare för staten Ukraina vände sig 2008 till Kristianstads kommun och framförde önskemål om att Poltava skulle utses som vänort till Kristianstad, som avböjde. Däremot avtäcktes, som en sorts sentida kompensation, sommaren 2011 ett monument till minne över Orliks och hans sällskaps kamp för ett självständigt Ukraina. I samband med invigningen företog Ukraina också ett statsbesök i Kristianstad.

Solidaritet med det ukrainska folkets nutida kamp för frihet kan visas på många sätt och görs så också. Ett av de enklare för Kristianstadsbor och andra är att nedlägga en blomma vid det ukrainska frihetsmonumentet på Östra Storgatan invid Lilla Torg. Stadens historia förpliktigar.

Kenth Olsson

Lokalhistoriker