Ett barn får inte komma till skada när två föräldrar inte kommer överens
I juli skrev jag en insändare, här i Kristianstadsbladet, under rubriken ”Hur mycket är Barnkonventionen värd i Kristianstad?” (8/8). En av orsakerna till min insändare var en artikel den 23/7 om en anmälan till IVO mot en handläggare på arbete och välfärd.
Mina bevekelsegrunder berodde bland annat på den handläggning som några av förvaltningens tjänstemän lät utföra eller inte utföra i samband med en vårdnadstvist om mitt älskade barnbarn. Bland annat en orosanmälan. Till saken hör att den inte ledde någon vart.
”Trodde jag skulle kallas, som den den hon stått närmast efter sina föräldrar sedan hon föddes. Ack vad jag bedrog mig!”
En vårdnadsutredning är nu utförd av två socialsekreterare, på uppdrag av tingsrätten, varav den med huvudansvar, slutat strax efter utredningen var upprättad och ”avslutad”. Nu ligger ärendet i tingsrätten i avvaktan på huvudförhandling. Förslaget är att mitt barnbarn ska ”mista” sin pappa som vårdnadshavare och allt inflytande och förtroende över den han älskar över allt annat.
Enligt socialtjänstlagen ska ska en vårdnadsutredning vara så objektiv som möjligt och spegla verkligheten i så stor utsträckning som möjligt. Barnets synpunkter ska särskilt beaktas och ju äldre barnen är desto större hänsyn ska tagas till barnets vilja och åsikter. Nära anhöriga bör höras. Trodde jag skulle kallas, som den den hon stått närmast efter sina föräldrar sedan hon föddes. Ack vad jag bedrog mig! Inte tas det någon hänsyn till barnbarnets bästa, i det här fallet.
”Tyvärr är vårdnadsutredningar ofta av väldigt varierande kvalitet. En del utredningar är slarvigt genomförda och ett tydligt ställningstagande för eller emot någon av föräldrarna.”
Tyvärr är vårdnadsutredningar ofta av väldigt varierande kvalitet. En del utredningar är slarvigt genomförda och ett tydligt ställningstagande för eller emot någon av föräldrarna. En handläggare i vårdnadsutredningar kan på så sett leda till att det får allvarliga konsekvenser för barnet.
Handläggarna på arbete och välfärd har nu föreslagit att mitt barnbarn (knappt åtta år) ska skiljas från sin pappa, mer eller mindre, vilket får förödande konsekvenser för henne och hennes umgänge med sin pappa och sin farfar, bonusmamma och bonussyskon! Detta utan att flickan överhuvudtaget fått uttrycka sig själv vad hon själv vill. Handläggarna har så till den milda grad låtit sig styras av moderns manipulerande, ramar, beskyllningar och ständiga försök att marginalisera pappan. Vad är det för jämställdhet och etiska regler som vissa handläggare tillämpar på arbete och välfärd? Finns det ingen jämställdhetsplan på förvaltningen? Jag blir mörkrädd och häpnar över att något dylikt kan ske, inom socialtjänsten i dag. Detta är snudd på justitiemord. Kraftord men kan bli verklighet!
”Ett litet barn får inte komma till skada, på grund av en förlegad syn på barnperspektivet av enskilda handläggare inom socialtjänsten, när två föräldrar inte kommer överens...”
Jag vill inte på några som helst vis jämföra ”Lilla hjärtats” öde med mitt barnbarns situation men ett litet barn får inte komma till skada, på grund av en förlegad syn på barnperspektivet av enskilda handläggare inom socialtjänsten, när två föräldrar inte kommer överens. Här har socialtjänsten ett stort ansvar. Det gäller likväl i Kristianstad som i Norrköping och varhelst i Sverige. Glöm inte att det handlar om små oskyldiga barn.
Samhället får inte svika våra barn! Det tillhör det förgångna i Fattigsverige!
En ledsen och besviken farfar
Arbete och välfärdsförvaltningen har fått möjlighet att svara på inlägget, men avstått
