Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Om inte svenskt Natomedlemskap nu – när?

Men på en pressträff på tisdagsförmiddagen mumlade Magdalena Andersson (S): ”Ska jag definiera invasion? I så fall får jag återkomma, men det är en tydlig kränkning.”

Att statsministern inte kan säga rakt ut vad som händer är ett svaghetstecken. Det är just i svåra tider som dessa som vi måste stå på oss åtminstone verbalt – särskilt eftersom Sverige inte är medlem i Nato. Visa att vi inte hukar oss, och fortfarande bestämmer själva huruvida vi vill gå med i försvarsalliansen eller inte. Oavsett vad Ryssland säger eller gör.

I denna synnerligen allvarliga situation krävs bred uppslutning i svensk politik, men den kritik av statsministerns skakiga framträdande som kom under dagen från Moderaterna och Kristdemokraterna är ändå befogad.

Magdalena Andersson lutar sig dock tydligt mot EU – och samarbetet med USA, Storbritannien och Kanada – och önskar därigenom tala med en stark gemensam röst, vilket är utmärkt. Väst behöver bjuda det motstånd som krävs mot diktatorn Vladimir Putin.

Vi måste tala klartext och agera kraftfullt för att stoppa hans framfart.

Därför är det befriande att Storbritanniens premiärminister Boris Johnsson tydligt lägger ut texten om att vi ser en ”fullskalig invasion” av Ukraina (BBC 22/2). Även Vita huset kallar invasionen för en invasion.

Britterna inför ekonomiska sanktioner mot bland annat fem ryska banker och tre oligarker. Fler insatser är att vänta, meddelade Johnson. City of London är ett nav i den internationella finanssektorn som det blir tufft för ryskt näringsliv att vara utan.

Det kom också en förvånansvärt snabb och resolut reaktion från Tyskland: förbundskansler Olaf Scholz stoppar certifieringen av Nord Stream 2, trots att den tysk-ryska gasledningen är färdigbyggd (men inte invigd) och att tyskarna är i behov av att importera mycket gas från Ryssland.

EU bestämde sig för att rikta in sig på personer som var inblandade i det olagliga beslutet att erkänna Luhansk och Donetsk, samt banker som finansierar rysk militär och annan verksamhet i de ockuperade områdena. Ryska statens tillgång till europeiska finans- och kapitalmarknader ska också begränsas.

Även USA har infört restriktioner för ekonomisk verksamhet där och Japan har sagt sig redo att ställa sig bakom straffåtgärder.

Vidare extrainkallades FN:s säkerhetsråd natten mot tisdagen och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg varnade för den farligaste situationen i Europa på en generation och vädjade igen till Ryssland att sluta attackera Ukraina – samtidigt som ryska stridsvagnar rullade in på ukrainsk mark.

Detta ska ses som de första stegen i omvärldens reaktioner på Putins invasion, men det lär behövas betydligt mer. USA lovar sanktioner av aldrig tidigare skådat slag om Putin fortsätter med sina krigshandlingar. Det har bland annat talats om att stänga ute Ryssland från det internationella betalningssystemet Swift eller rent av från att handla i dollar och pund.

Men räcker detta? Det är långt ifrån säkert. Dels för att sanktionerna inte skadar Putin tillräckligt mycket, dels för att hans drivkraft är mer ideologisk än ekonomisk.

Därför kommer det även behövas vapenexport och annat stöd till Ukrainas försvarsmakt. Detta bör även Sverige bidra med. För utan praktisk hjälp utifrån lär det bli svårt för dem att vinna över den ryska militären – med kärnvapen i arsenalen.

Oenigheten om den internationella säkerhetsordningen kommer att vara så länge Putin sitter vid makten. Det är troligt att vi måste uthärda ett mångårigt kallt krig – kanske ännu kallare än det förra, varnade Finlands president Sauli Niinistö på tisdagen.

Eller ännu värre: ”Det är inte, som man skulle kunna tro, kalla kriget Putin vill blåsa liv i, framhöll Die Zeit. Tvärtom. Kalla kriget karaktäriserades ju av fasta allianser, fixerade gränser och bindande avtal. Kort sagt: ordning. Det Putin strävar efter är motsatsen. En världsoordning där den starkare har full frihet att ta vad han vill ha, en gangstervärld”, poängterar Per Svensson i Dagens Nyheter (22/2).

Den obehagliga sanningen är att inget är uteslutet i kampen mellan världens demokratier och skurkstater.

Och Ukrainas öde kan kringskära vårt svängrum.

Därför måste vi ställa oss frågan: Om inte det är läge för Sverige och Finland att gå med i Nato nu – så när?

Sofia Nerbrand är politisk redaktör

www.twitter.com/sofius