Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Sätt hårt mot hårt kring Ukraina

De roas måhända av den långa rad världsledare som i dagarna besöker Moskva. Utrikesminister Sergej Lavrov var som vanligt oförskämd efter mötet med sin brittiska kollega Liz Truss häromdagen. Hon var som att prata med en döv person fnös han föraktfullt. Rysslands Stockholmsambassadör sade i helgen att ju tuffare Väst talar, desto hårdare kommer Kreml att agera.

Vad vi ser är ett chicken race som påminner om Kubakrisen 1962. Politiker och experter i USA och Europa påtalar den höga risken för att Ryssland kommer att invadera Ukraina, men ingen vet hur mycket Putin är beredd att riskera genom att sätta igång en ännu större väpnad konflikt där.

Att situationen är ytterligt allvarlig och att kostnaden för ett rejält krig skulle bli enorm är det inte tu tal om.

Många människor skulle dö i Ukraina; 14 000 har redan mist livet sedan Ryssland tog över Krim-halvön med våld 2014.

De ekonomiska sanktioner som Väst lovar svara med skulle inte bara slå mot ryssar; Europa är tyvärr beroende av rysk naturgas. Inte minst Tyskland, som håller på att stänga kärnkraftverk och öppna gasledningen Nord Stream 2. Stänger Ryssland av gasleveranserna kommer de redan skyhöga elpriserna att fortsätta uppåt i EU, och på sikt stiger inflationen ytterligare med räntehöjningar som följd. Börserna föll kraftigt på måndagen.

Dessutom ökar riskerna att göra affärer och att röra sig i eller över Ukraina. KLM har ställt in sina flygningar till Kiev och andra flygbolag passerar inte längre landets luftrum. Försäkringsbolag slutar att teckna försäkringar med företag både inom flygfart och andra sektorer och Ukraina förlorar därmed både investeringar och förbindelser.

Den ukrainska valutan hryvnian har redan tappat i värde och räntorna har stigit till över 25 procent i Ukraina (Svenska Yle 14/2). Inte konstigt president Volodymyr Zelenskyj manar till lugn.

Vapenskramlet skadar alltså Ukraina även om inte en enda rysk militär eller missil passerar gränsen – vilket är precis vad Kreml vill. Avsikten är framför allt att förhindra välmåga och en västorientering i Ukraina. Putin ser nämligen landet som en del av ”moderlandets intressesfär” och inte som en självständig stat. Han vill inte heller för sitt liv att Ukraina blir ett skyltfönster för vad mer marknadsekonomi, liberal demokrati och samarbete med EU och Nato kan ge den ukrainska befolkningen.

Ryssland har en ansenlig armé, men dess ekonomi är inte mycket att hurra för. Landets BNP är mindre än Nordens, trots att Ryssland har cirka 145 miljoner invånare. Många ryssar lever fortfarande under mycket påvra förhållanden – den ekonomiska tillväxten har varit mycket mager sedan Putin tog över makten vid millennieskiftet.

Men han bryr sig inte så mycket om vanligt folk. Istället är det hans lyxjakter, överdådiga hem, stulna miljarder rubel – han anses vara en av världens mest förmögna personer – samt den politiska makten som han har för ögonen. Han drivs alltså av helt andra saker än demokratiska ledare.

Och han är beredd att använda andra metoder. Han såg bland annat till att skriva om den ryska grundlagen häromåret så att han nu kan sitta kvar fram till år 2036. Han mördar och fängslar oppositionella, även utomlands. Förgiftningen av Aleksej Navalnyj och den skamlösa flygkapningen av ett Ryanairplan för att gripa en belarusisk regimkritiker är två exempel.

Den tidigare schackvärldsmästaren Garri Kasparov, som numera lever i New York, betecknar Vladimir Putin som en diktator. Och det är så man ska se honom.

Skurkregimen måste därför sättas på plats. Putin, hans hantlangare och oligarker måste stängas ute från att resa och investera i London, Miami och Paris. Frys deras tillgångar och skicka hem deras familjer som nu lever här i högsta välmåga.

Europa måste också göra sig oberoende av rysk gas. Ett steg vore att aldrig slå på kranen i Nord Stream 2 och att bygga massor av nya kraftverk.

Sverige och Finland måste stå fast vid sin Nato-option, möjligheten att ansöka om medlemskap i försvarsalliansen. För om vi skulle avstå för att Ryssland hotar oss vore det oacceptabelt. Det är den principiella kärnan i att stävja Kremls aggressioner mot Ukraina.

Den demokratiska omvärlden måste också stötta ukrainarna militärt. Även om USA inte vill använda amerikansk trupp vid en eventuell invasion för att undvika ett tredje världskrig är det bra att Nato-landet Turkiet förser Ukraina med sofistikerade drönare som kan hjälpa till i luftförsvaret.

Oavsett om det blir ett större krig i Europa eller inte nu, är det som händer i dagarna historiskt avgörande. Det handlar om den europeiska säkerhetsordningen och om den fria världens ställning för decennier framöver. Även om vi lyckas undvika en katastrof nu kvarstår problemet så länge Putin sitter vid makten.

Just nu är det enda ljuset i tunneln att medlemmarna av både Nato och EU verkar stå mer enade än på mycket länge i sin syn på Ryssland och hur man ska hantera dess kriminella ledning.

Men de måste orka sätta hårt mot hårt. För vapenmakt är ytterst det enda Putin begriper. Ytterst måste president Joe Biden – med världens största militär och ekonomi i ryggen – kväsa hans skurkfasoner.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör