Vargen i Skåne väcker oro och konspirationer – ”Hur långt får det gå?”

Stämningen var stundtals upprörd när representanter från Länsstyrelsen Skåne informerade om Skånes vargrevir på ett möte arrangerat av Huaröds byalag under tisdagskvällen.

Ett tjugotal personer var på plats och ytterligare sexton deltog via videolänk. De fick information om allt från hur vargspår urskiljs från hund- eller rävspår till hur beslut om skyddsjakt tas och vilka regler som gäller vid ersättning för dödade får eller hundar.

Frågorna från Huarödsborna var många.

– När man bor som vi gör och har skogen runt husknuten kan vargen kännas väldigt nära. När ska man vara rädd? Hur långt får det gå?

Det frågar sig en av mötesdeltagarna när moderatorn öppnar upp för frågestund. Tom Espgård, vildvårdsexpert på Länsstyrelsen Skåne, vill inte förminska oroskänslorna men uppmanar till lugn.

– Risken för angrepp mot människor är nästan obefintlig. Senast det hände var 1821, alltså 200 år sedan, säger han.

Kollegan David Börjesson fyller i:

– Angrepp mot människor beror antingen på brist på naturlig föda eller på rabies. De här två vargarna (i Linderödsreviret reds. anm.) lever i princip i paradiset och har inte svårt med mat. Och det finns inte rabies i Sverige.

På mötet vädrades mycket oro för att betesdjur ska bli attackerade, varvid Tom Espgård tipsade om olika rovdjursavvisande stängsel och upplyste om möjligheten att söka ersättning för dessa.

– Jag får nog inskaffa mig ett skjutvapen för säkerhets skull, säger en bybo som inte är nöjd med svaret.

Dessutom lyfts frågor om olika typer av ryktesspridning, bland annat att vargarna ska vara ”planterade” i Skåne, eftersom de egentligen kommer norrifrån, och att de kanske är utsläppta från Skånes djurpark – konspirationer som starkt dementeras.

– Det finns mycket myter och missuppfattningar. Därför är det extra viktigt att vi går ut och informerar på det här sättet, säger vilthandläggaren David Börjesson.