Plötsligt stod han bara där, utanför Elisabeths dörr och frågade om hon var hon, och om hon väntade på paket.

– Så jag svarade ja. Han hade hittat paketet mitt på vägen uppe på Klinten på andra sidan sjön. Han räckte över paketet. Jag blev så perplex att jag glömde att tacka ordentligt, berättar Elisabeth.

Hur paketen hamnat där är det ingen som vet.

– Postbilen kan ha tappat den. Jag har svårt att tro att någon stulit den. Men visst kan det vara så, säger Elisabeth.

Vad innehöll paketen?

– Åh, det var bara fem par ullstrumpor som jag beställt som julklappar till barnbarnen. Ett par var till mig själv, säger Elisabeth som blev glad och rörd över den okände gentlemannens omtanke.

– Jag gör sällan offentliga inlägg på facebook. Men det gjorde jag faktiskt den här gången. Jag ville ju tacka gentlemannen på något vis, säger hon och berättar att hennes inlägg fick mängder av likes och positiva kommentarer.

– Det är ju oftast gnäll, tråkigheter och folk som gapar på de där bysidorna. Den här solskenshistorien i juletid visar att det finns hopp om ärlighet, omtanke och godhet.

Och vem var då den okände gentlemannen?

– Bert-Åke Evertsson i Lönsboda! Det fick jag veta genom Facebook-inlägget. Så nu har jag skickat ett tack-sms. Tack igen Bert-Åke och God Jul!