Carl-Johan Bauler: Extrem femtekolonn riskerar att äventyra vår framtid
Denna dystra spaning har den tidigare islamisten-och gängkriminelle Yaqoub Ali inte dragit ur lomman, utan är en slutsats av hans egna erfarenheter kring hur det muslimska samhället i Danmark fungerar – med grupper där religionen går före allt.
Ja, Yaqoub Ali upplever sig mer ifrågasatt nu bland vissa muslimer, när han förespråkar demokrati, frihet och danska värderingar, än när han var militant islamist och förbjöd sin son att lyssna på musik, och tvingade frun att klä sig heltäckande från topp till tå. (Han var även tre vändor i Syrien för att delta i det heliga kriget.)
Visst, visst. Yaqoub Ali är en röst, men inte vilken som helst. Och det han säger bör tas på största allvar i Sverige och i övriga Europa. Det han talar om i tidningsintervjuer och i sin bok (som jag ska läsa), ser ut som framväxten av en radikaliserad femtekolonn med kopplingar till den etablerade gängkriminaliteten.
Alltså precis som terrorcellen som avslöjades den elfte mars, då Säpo slog till mot en Islamisk kulturförening i Tyresö utanför Stockholm och grep fyra unga ganska nyradikaliserade män. Jag vet, femtekolonn är ett känsligt begrepp som närmast översätts med svikare, förrädare eller infiltratör. Termen är militär och myntades under spanska inbördeskriget.
Femtekolonnare passar ändå som beskrivning på de våldsbejakande islamistiska krafterna som Yaqoub Ali berättar om, och vars propaganda drivs av synen på sig själva som offer, blandat med ett lågande hat mot väst.
Expressens kolumnist Sofie Löwenmark som skrivit om både Yaqoub Alis liv och hans bok konstaterar: ”Hans bok ger insikten att det inte finns någon motsvarighet till det globala islamistiska hotet.”
Sofie Löwenmark är ett av författaren Jan Guillous stora förnedringsobjekt, då han i sina krönikor i Aftonbladet uttryckt sig grovt nedsättande om hennes kompetens som islamistgranskare. Han sår även misstankar om att hon är i maskopi med Säpo. Guillou beskyller henne även för att vara en ”fullfjädrad fanatiker”.
Den som lyssnar på vad Yaqoub Ali har att säga (bland annat i dansk press) ställer sig självklart frågan vem som i detta ämne är en fanatiker, Jan Guillou eller Sofie Löwenmark. Jag tror mig tyvärr veta svaret.
Nu något helt annat, nämligen en barsk restaurangspaning: Har upptäckt att allt fler restauranger inte sätter ut priserna på sina menyer på nätet. Beror kanske på att stället är så dyrt, att man inte vågar visa priserna.
Eller troligare: Att krogen hoppas attrahera ”fint folk” (kreti och pleti göre sig icke besvär, ungefär) som inte bryr sig om i fall den lilla bruschettan (i utgångsläget en bit grillat bröd gnuggad i vitlök och med en skvätt olivolja) kostar, låt oss säga, 175 kronor. Kan bara spekulera om skälen bakom. Konstigt, är det i alla fall. Men min känsla beror väl bara på att jag inte är fin nog.
Sist tv-skräck: Såg Ulf Dagebys vedervärdiga låt ”Doin' the omoralisk schlagerfestival” från 1975 i gångna helgens hyllningsprogram till Abba. Måtte skammens rodnad aldrig lämna Dagebys anlete. Slående att det finns så mycket urusel ”rätt” radikal musik från den här tiden som idag lockar fram mega-skämskudden, samtidigt som det finns så mycket ”fel” (kommersiell) musik från denna tid som är så bra. Som exempelvis just Abba.
”Den som lyssnar på vad Yaqoub Ali har att säga ställer sig helt självklart frågan vem som i detta ämne är en fanatiker, Jan Guillou eller Sofie Löwenmark.”
