Annons

Krigshot och beredskap nygammal vardag i Sverige

Så är vi där igen. Efter 35-års lugn manas vi åter att vara beredda på krig, snegla på nödprovianten, kolla uppåt skyn efter robotar och återföra den sorgliga grundtonen i livet, som hummande mumlar att det faktiskt kan utbryta ett förintande kärnvapenkrig.
Krönika • Publicerad 15 januari 2024
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Sofia Åström

Egentligen inget nytt under solen. Vi som varit med ett tag känner igen överbefälhavaren Micael Bydéns allvarsamma varningar om risken för krig i Sverige. Rena returbiljetten tillbaka till 1970-och 80-talen, då vi levde i terrorbalansens skugga, det vill säga att kärnvapenmakterna var så starka, att ett krig kulle utlösa världens utplåning. Vilket i sig avhöll kärnvapenmakterna från att skjuta först. Nu är läget egentligen snäppet värre, eftersom världen inte är så enkel att hålla reda på – de maktgalna ledarna/terroristerna med mycket vapen är fler än någonsin.

Vad göra? Finns en hel del att hitta på för att förbereda oss för att klara oss själva ett tag i händelse av kris eller krig. Handlar om allt från att ha riktiga pengar hemma – nödvändiga att ha för att alls kunna betala för sig den dagen näten packar ihop. Därutöver lagra allt från vita bönor i tomatsås till ris och burkskinka, plocka ihop ett par bra böcker, några kortlekar, ett par flaskor whisky, vattenreningstabletter, varma kläder, filtar och öva med spritköket ett par gånger. Varför inte skaffa sig en Ukrainaspis? En bra reserv att ha, verkar det som.

Annons

Vidare: Blir det grönsakslandens återkomst? Folk kanske få bryta upp sina allt mer stenlagda trädgårdar, för att få få plats att odla. Ser också framför mig i händelse av krig, en omfattande tjuvjakt på vildsvin. När magen kurrar kan det vara frestande att ta för sig av skogens överflöd – oavsett vem som äger marken.

Sedan skadar det inte med lite list om det bränner till på allvar. Som att lura en angripare att ta E22:an, finns alltid en chans att de hamnar i en enorm kö och svälter ihjäl i höjd med någon av avfarterna till Hörby. Annars kan man därifrån locka in dem på krokiga vägen mot Södra Rörum, Funderset och Häglinge för att göra lömska eldöverfall från den omgivande skogen. Eller rent av: Installera ett tillfälligt kulsprutenäste i Häglinge kyrkas torn.

Hörde även ett roande inslag på tv-nyheterna om att ungdomar kan komma att tvingas mönstra fast att de inte vill. Så långt bort har vi alltså kommit från tanken på att försvara landet, att det blir en riksnyhet att folk kan tvingas göra lumpen och ingå i försvaret. Två röster hördes, en ung tjej som var positiv till lumpen och hänvisade till sitt CV (alltså skrytlistan som behövs när du söker jobb). En annan tjej var väldigt negativ, eftersom hon ogillade alla hemskheter som kan hända när människor uppträder i grupp (!), ungefär.

Drar man ut resonemanget, hamnar vi alltså i att tjej ett ska riskera att skadas eller dö men att tjej två ska slippa försvaret – eftersom hon ogillar vad som kan hända i en grupp. Hur ser den inställningen ut i ett CV?

Sist, raseri utöver det vanliga: En 45-årig syrier dömdes för att ha skadat poliser under koranupploppen påsken 2022. Trots att förbrytaren dömdes ska nu, på grund av diverse juridiska perversioner, de fem skadade poliserna betala syrierns rättegångskostnader.

– Det är bisarrt att den som ville ha ihjäl oss ska få våra pengar, säger en av de drabbade poliserna till Dagens Nyheter.

Kan tänka mig betydligt mer färgstarka ord för att beskriva situationen.

Och samtidigt innerligt önska, att både syriern och rättens medlemmar besöker valfritt svenskt dagis nu i januari, så att de säkert drar på sig vinterkräksjuka, influensa och löss. Helst samtidigt.

Carl-Johan BaulerSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons