Lars Johnsson (M) lämnar ordförandeklubban efter valet

– Allt har sin tid.

Lars Johnsson har grunnat, processat och diskuterat med familjen. Någon gång i augusti landade han i ett beslut. Efter nästa val får det vara slut med kommunalpolitiken. Då har han suttit fem år som kommunstyrelsens ordförande.

– Det är en ganska utsatt post. Man är offentlig hela tiden. Man måste vara tillgänglig. Många drar i en och det är svårt att sätta en gräns. Det är klart att familjen får stå tillbaka då.

Lars Johnsson fyller 60 år under nästa mandatperiod. Han anser att det vore ohederligt mot väljarna att kliva av halvvägs in i den.

Att han lämnar vidare stafettpinnen, eller ordförandeklubban, innebär samtidigt ett helt avklippt band till Hässleholmspolitiken.

– Man skulle kunna tänka sig att jag satt kvar i fullmäktige men jag vill inte heller vara en överrock för min efterträdare. Det vore inte schysst om inte den personen fick rent bord.

Bottenplanet på Stadshuset är halvt nedsläckt och mer eller mindre folktomt, förutom en ensam medarbetare i receptionen och Stefan Larsson (M), barn- och utbildningsnämndens ordförande, som ruvar i ett litet arbetsrum. Lars Johnsson har knappast slagit på trumman för att kommunicera sin kommande abdikation, utan enbart tackat ja till ett samtal om sin ”politiska framtid”.

– Jag förstod ju vad det skulle handla om. På sätt och vis har jag dragit mig lite för att berätta. Risken är väl att tjänstemännen från och nu kan vifta bort det jag säger.

Lars Johnsson ler.

Han har en del tjänstemannamanér i sin egen karaktär. Ofta en aning nedtonad och korrekt, till och med när han redogör för beslut som kan väcka känslor eller när han debatterar med meningsmotståndare. Det har möjligen med hans långa erfarenhet av kommunpolitiken (ett drygt kvarts sekel) att göra. Eller med ambitionen då han klev in som kommunstyrelsens ordförande.

– Det hade varit en turbulent period i Hässleholmspolitiken. Min målsättning var att skapa en slags stabilitet. Det tycker jag har lyckats. Det har inte varit några avhopp, inget omval, och så vidare. Jag hoppas vi kan ro det i land hela vägen, trots ett svårt parlamentariskt läge.

Lars Johnsson hårdlanserade själv treblockspolitiken som en möjlig väg efter förra valet. En politik där det borgerliga blocket, med undantag av Centern, skulle söka samförstånd och diskutera olika sakfrågor med de rödgröna och Sverigedemokraterna.

Under den första delen av mandatperioden var Socialdemokraterna uppenbart missnöjda med informationsflödet från Lars Johnssons kontor. Men efterhand har ett visst lugn lägrat sig.

När kommunstyrelsens arbetsutskott sammanträtt och ska möta pressen brukar det sällan vara stormigt.

– Jag upplever att vi har ett bra samtalsklimat, även om vi har olika idéer och ingångsvärden. Och vi kan skoja rätt friskt. Det är både Lenas och Hannas förtjänst.

(Hanna Nilsson, SD, förste vice ordförande i kommunstyrelsen och Lena Wallentheim, S, andre vice ordförande i kommunstyrelsen.)

I dag är han dock inte riktigt lika övertygad om treblockspolitiken som framkomlig väg.

– Jag har tagit till mig vissa lärdomar. Det är bättre om man kan forma en majoritet. Men det får bli någon annan som antar den utmaningen.

Till lärdomarna hör kanske att de övriga blocken kan kroka arm och skapa en egen majoritet. Som när S och SD beslutade att köpa den centrala fastigheten Brännmästaren, en affär som man inom M var ivriga motståndare till.

– Ja. Och beslutet att öppna Sösdala simhall igen. Vissa motgångar får man räkna med. Med ett minoritetsstyre går det inte att vara så offensiv som man vill.

Nästa budget är under framtagande och Lars Johnsson räknar med nya ”nålstick” från den samlade oppositionen.

Vad skulle du ha velat göra om ni hade en majoritet?

– Vi skulle ha behövt ta tuffare ekonomiska tag. Även om vissa beslut inte är så populära bland allmänheten har man som styrande ett ansvar för helheten.

Den första budgeten innebar ändå ett ”stålbad”. Lars Johnsson skämtar om att även hans sista budget involverar ett stålbad, med tanke på materialet i bassängerna i den simhall som ska byggas.

Du har varit tydlig med att du ville baxa den frågan i land under mandatperioden.

– Ja, en ny simhall har diskuterats i så många år. Nu verkar det som det finns en ganska stor samstämmighet.

När har det varit tuffast att vara kommunens ledande politiker?

– Vi har gått upp i stabsläge vid tre tillfällen: Sprängningen på HTS, storbranden i Hästveda och under pandemin. Det är ingen vardag när det händer. Vår säkerhetsavdelning har hanterat situationerna väldigt bra, men som ledande politiker måste man stå i frontlinjen, bland annat i relation till medier.

Vad kommer du att sakna när du kliver åt sidan?

– Pulsen, tempot, de sociala kontakterna. Jag har fått väldigt många bra vänner inom politiken. Men det är en bra bit fram till valet och det är full gas ända in i mål.